Näsets hundhotell?!?!
Som de flesta av er läsare vet så hade jag för några år sedan "blivit med" hund. Helt oväntat flyttade min Primadonna in hos oss och uppfyllde snart en stor del av mitt hjärta. Lika oväntat dog hon för några månader sedan och min sorg har ännu inte lagt sig så jag ska inte skriva något mer om henne och om saknaden efter den lilla hunden med den stora personligheten.
Både jag och min sambo tyckte livet utan hund blev så tråkigt så vi har haft några vänner och släktingars hundar hos oss vissa helger. "Ni har visst startat hundhotell" sa någon av mina vänner på Facebook, och det var väl en beskrivning så bra som någon. De hundarna som varit hos oss på sista tiden har även de haft utpräglade personligheter så jag tänkte berätta lite om våra weekendgäster.
Första gästen var en hund i ungefär samma storlek som Primadonnan och av ungefär lika många raser. Där slutade alla likheter. Smulan visade sig vara en glad och sprallig hund, som där Primadonnan skulle ha tvekat och sagt att någonting säkert var "otäckt och farligt", tyckte Smulan att allt var "spännande och röigt" och följde skuttande av glädje min sambo vart han än gick. Och hon LYDDE när man sa till henne! Dessutom satt hon på en köksstol bredvid honom när han löste korsord eller drack kaffe och socialiserade med honom. Hon verkade inte heller ha planer på att jaga något annat än kastade bollar. Mycket bra för våra nerver då det brukar finnas oanade mängder med jaktobjekt i vår omgivning enligt tidigare erfarenhet. Det enda jag kunde invända mot att hon följde med sambon till vår säng på övervåningen när han gick och la sig. Sen tänkte hon inte släppa in mig i sovrummet, men jag lyckades övertyga henne om att jag faktiskt också bodde här och jag därför hade rätt att sova i min säng. Hon gick med på det till slut. Hon tycker även om barn och om att åka bil, 2 av Primadonnans hatobjekt, så hon får gärna tillbringa mer tid hos oss.
Nästa besökare var vår "släkting" Zorro. Zorro är en värdig äldre herre som passar mitt lynne fullständigt. Han trivs om han får ligga bredvid mig och bli kliad hela dagen och däremellan vill han ligga i gräset och kanske likt tjuren Ferdinand lukta på blommor. Osynliga sådana alltså. En lugn promenad som helst innehåller ett besök hos en annan släkting som brukar ha hundgodis i ett skåp i köket passar honom bra. När vi går förbi nerfarten till den släktingens stuga så blir han väldigt besviken om det visar sig att ingen är där just då. När vi mötte renar under en av våra promenader brydde han sig inte ens om att titta åt dem. Skillnad mot en viss Primadonna som skulle haft anfall och hängt i kopplet och skällt ut dem.
Ett antal dopp i sjön fullbordar en perfekt dag i både mitt och Zorros tycke. Nu har det hittills varit så kallt i vattnet att han har fått bada själv. Eftersom han är lite till åren kommen så orkar han inte gå upp och sova med oss, säger han, och sträcker njutningsfullt ut sig i soffan i stället. Han blir lycklig när han blir hämtad igen, men tycker nog att det är skönt att ha någon dag utan "lillebror" dvs världens vackraste unghund av taxsläktet. Att ha lugnt och fridfullt på landet ibland verkar passa både honom och mig.
I midsommar var Teah på besök. Jag vill verkligen göra klart att jag tyckte hon var jätterolig att ha här och hon får gärna komma fler gånger. MEN, det visade sig att denna gamla dam hade betydande egenheter. Undrar om hon inte bott här på Näset någon gång i sin ungdom, det kan förklara en del egenheter. Här bor (nästan) bara original.
För det första hör hon nästan ingenting. På riktigt alltså, inte den selektiva hörseln som många hundar drabbas av. Varför jag emellanåt stod ute och ropade på en döv hund ifrågasattes av min sambo. Det fungerade kanske inte, men hon var duktig på att förstå teckenspråk. Iaf om man lyckades fånga hennes intresse så hon lade märke till att man försökte kommunicera med henne.
Någon form av demens hade nog hon också börjat få. Av någon anledning så har hon inte förstått att hon är gammal och måste ta det lite lugnt, eller också glömmer hon bort att hon hämtat den kastade bollen minst 1 000 ggr tidigare under dagen. Hennes målsättning tycks vara att man konstant ska kasta en boll som hon ska hämta. Om man inte kastar utan försöker vila lite emellanåt så gör hon tappra försök att dra eller puffa upp oss från stolar eller soffor. Eftersom hon sedan tidigare visste att min sambo tyckte det var roligt att kasta boll med henne så var han förföljd hela helgen av en hund med en boll i munnen. Mitt uppdrag var mer att se till att hon inte tog död på sig sjäv så jag fick stänga in henne ibland eller så fick vi gå ut så hon kunde varva ner lite, vilket hon inte gjorde om vi var tillgängliga för bollkastning.
En annan målsättning som hon hade under besöket var att gräva upp alla stenar som fanns på hela Näset. Ett uppdrag som nog bör ta en evighet, för stenar finns det gott om här. Visserligen är jag tacksam om det inte finns stenar att köra på med gräsklipparen, men jag tror inte hon lyckades minska stenantalet något, möjligen har hon fått fram fler att krocka med. Om vi inte ville kasta sten istället för att kasta boll så försökte hon helt sonika äta upp stenarna. Kan inte vara bra för någon hunds mage. Sambon har med en ängels tålamod fyllt igen alla hål i gräsmattan som hon ordnat så den inte ser ut som om det skulle börjas med potatisodling eller nåt liknande.
Fösta kvällen gjorde jag misstaget att erbjuda henne att följa med upp och sova i vår säng. Hon missförstod våra avsikter och väckte sambon det första hon gjorde genom att hoppa upp på honom och försöka putta honom ur sängen och förmodligen prata något om att kasta boll. Han uppskattade inte förslaget. När hon sen försökte ge sig på även mig för att jag skulle stiga upp igen så åkte hon ut ur sovrummet och visades ner på soffan och där fick hon sova resterande nätterna. Jag smög ner och tittade efter en stund första kvällen och såg en hund som sov gott och säkert drömde om alla bollar hon skulle fånga dagen därpå.
Både jag och sambon är helt övertygade om att det kommer att dröja mycket länge innan någon av oss får lust att kasta boll igen efter den här midsommaren. Men hon förgyllde den verkligen för oss.
I höst ska vi börja fundera på om och när vi ska skaffa en ny hund. Eftesom ingen av oss någonsin haft en hund innan Primadonnans inträde i våra liv så är jag lite fundersam om vi verkligen ska ha en valp, eller om vi ska ha en omplaceringshund. I vilket fall som helst så ska jag bestämma vilka regler som gäller hemma och jag ska gå kurs med hunden från början för att vi förhoppningsvis ska lära oss sådant som en hund och matte bör kunna. T.ex. få hunden att göra som man vill! Att vi ska ha en rätt liten hund är också klart då jag inte blir yngre och vill kunna ge hunden den motion den behöver för att må bra. Med de frågorna återkommer jag till senare. Tills vidare fortsätter vi med att ha hundhotell när det passar.
