Om ett tandläkarbesök
Fröken Järntass var upprörd redan på morgonen när jag inte la upp någon mat till frukost åt henne. Under de år hon bott hos oss har hon aldrig ätit frukost, men skålen med hundkulor ska ställas på plats ändå, för att senare ätas upp till lunch. Varför har hon inte ansett det vara värt att försöka föklara för mig, jag ska bara lyda order enligt henne.
Det snöade hela vägen till veterinären (8,2 mil enkel resa, allt ligger ju så ocentralt till nu för tiden). Det är väldigt vackert med massor av kritvit vintersnö överallt. nu var det så att det inte bara var vitt på träden, i omgivningen och i luften. Vägen var också helt vit. Plogpinnarna, som brukar kunna vara till hjälp att se var vägen slutar och plogvallarna tar vid, var helt täckte av rimfrost. Det gjorde en stor del av vår resa till ett äventyr där jag mestadels bara hoppades på att jag såg vart vägen tog vägen. När jag kom ut till den lite större och mer trafikerade vägen närmare destinationsorten så skymtades lite asfalt eller i alla fall lite bilspår att följa mot civilisationen.
Om det inte var nog med att försöka gissa var vägen var så fick Koreanskan för sig att bete sig märkligt. Det har hon gjort lite då och då även tidigare och hon är lika lite som hunden beredd att förklara besynnerligheterna i sitt beteende för mig. Ungeför halvvägs slocknade all instrumentbelysning. Efter att ha blinkat till lite då och då tändes den på nytt när vi var nästan framme. Vet inte om all snörök kan krångla till det i några kopplingar här och där, tvivlar på det sambandet.
Radion brukar alltid ändra kanal mellan västerbottensradion och norrbottensradion utifrån vilken sändare som är bäst placerad. Detta brukar vara ett irritationsmoment för mig, eftersom den kan hoppa fram och tillbaka hela tiden när jag åker någonstans. Jag har i alla år som jag och Koreanskan har kamperat ihop försökt få fast kanalerna utan att lyckas. Nu fick den plötsligt för sig att INTE byta kanal till norrbottensradion, trots att västerbottenssändningen inte gick fram. Fick lov att söka manuellt. Samma gällde för hemvägen, men då lyste instrumentbelysningen nästan hela vägen i alla fall. Jag vill inte försöka undersöka vad felen beror på, mestadels för att jag vet att jag inte skulle förstå det i alla fall och risken är att det skulle kosta pengar om jag kollar upp det.
Angående pengar så fick jag hämta min dyrbara hund efter ett par timmar hos veterinären. Då det behövdes dras ut några tänder så blev slutfakturan betydligt högre än jag kalkylerat för. Fick lov att sätta mig i ett annat rum för att flytta om på mina konton via telefonen för att kunna lösa ut oss därifrån. Att jag fick sitta i ett annat rum berodde på att de hade munskyddskrav på besökare (av människoras) och med munskydd på så immade mina glasögon igen så jag såg inte att läsa eller att trycka på rätt knappar. Det gjorde jag inte när jag skulle skriva in henne heller, då fick veterinären läsa upp frågorna för mig. Att ha munskydd på sig är en ny erfarenhet för mig som så många andra i Sverige. Kan inte påstå att jag gillar fenomenet men måste man så måste man. Vi fick beröm för tandborstningen trots allt, hon hade betydligt mindre tandsten än i fjol. Vikten kommenterades inte, tack o lov, hon är allt lite för rund precis som sin matte.
Hem kom vi till slut med en slokande hund som gnytt hela vägen hem i buren. det visade sig att hon drabbats av diarre så underlagen i buren hamnade direkt i tvättmaskinen. Efter att ha gått omkring med hängande svans så åt hon lite blötmat med mycket vatten som hon kunde lapa i sig. Sen somnade hon i rena utmattningen. Tyvärr visade sig diarren hålla i sig över natten så idag är hundbädden och kökmattan tvättade och hunden är badad. Hon är inte glad på mig än, och protesterade rejält när jag skulle badda tandköttet med bakteriedödande medel. Dvs protesterade genom att knipa ihop munnen, värre demonstrationer av sitt missnöje ligger inte för henne.
Tandköttet är behandlat idag och ska fortsätta så några dagar till och maten serveras fortfarande i soppform. En kortare sparktur har genomförts, annars får hon ta det lugnt och återhämta sig. Att hon tycker att det är mitt fel att hon har ont i munnen kan man inte missta sig på, men hon godkänner allra nådigast att jag får klia henne ändå. Länge.
Troligen blir hon snart fit for fight igen och jag hoppas att detsamma gäller Koreanskan. Bilar ska inte bete sig underligt, det räcker väl med att resten av oss är konstiga nog. ;-)
