Om sånt som händer
Vintern är här och det har varit alltför mycket som har hänt för att jag skulle kunna ta mig för att skriva här. Ska nu försöka göra en sammanfattning av den senaste tiden. Jag har försökt hålla i träningen och maten, men sista veckan har inte varit optimal för livsstilsförändring. När jag mår dåligt eller blir stressad är choklad det enda som hjälper. Eller polkakolor som varit min senaste passion. Promenderna är genomförda, tack vare hunden, idag gjorde jag träningsprogrammet för första gången på en vecka. Det som hänt är nu senast är att min sambo fick en hjärtinfarkt. I krissituationer är jag totalt oduglig, jag blir handlingsförlamad istället för att vara till någon nytta. Dessutom så tror jag ju aldrig att någon är sjuk, eller att det är något allvarligt, om ingen dunkar in det i huvudet på mig. En betydligt klokare sambo tvingade mig att ringa 112 istället för 1177 som jag tänkte ringa när han väckte mig halv 4 på morgonen och mådde väldigt dåligt. Eftersom även ambulanspersonalen var klokare än jag så tog de med honom och förde honom till Lycksele lasarett. Därifrån fick han åka helikopter till Umeå där han blev opererad direkt. Allt har gått bra och han är nu hemma igen. Jag har fått mig en läxa att jag ska ta sjukdomar på allvar, jag blev ytterst förvånad när sköterskan på akuten i Lycksele, som jag ringde för att fråga om jag skulle hämta hem honom eller om han blev kvar, talade om helikopter och hjärtinfarkt. Jag hoppas i alla fall att jag lärt mig en läxa, är dock tvivlande då jag gjort så här även vid tidigare sjukdomsfall i familjen. Det här blev ett sådant tillfälle då jag saknar mig "nästansyster" som jag alltid tidigare kunnat ringa när det går överstyr i mina tankar och hon brukar alltid få mig på banan igen. Så inte nu. :-(
När allvaret till slut gått upp för mig så slutade naturligtvis även min hjärna att fungera. Inte heller det första gången jag reagerar så. Mitt stora problem blev att försöka få hundvakt för att ta mig till honom med telefon och kläder, samt att försöka meddela hans familj om det inträffade. Tack och lov har han en bror och svägerska i Umeå som tog över från mig och hans son och dotter levererades i omgångar till Umeå de med. Den sistnämnda via en övernattning hos mig och hon gjorde mig sällskap till Umeå dagen därpå, och kvarlämnadea hoa resterande familj.
Hunden fick klara sig själv en dag. Så fick även garderoben på kvällens dans med Streaplers orkester där sambon och dottern skulle ha jobbat enligt plan. Även det tycks ha ordnat upp sig. Den enda som var ouppordnad var jag som lyckades få på meg klader på eftermiddagen först och som nog hade kört in i minst en renflock om inte bonusdottern varit med i bilen. När jag fått träffa honom så kändes det mycket bättre och han fick sina saker och jag kunde köra själv hem till hunden och andas ut. Själv kom han hem med buss några dagar senare och med flera nya mediciner och förhållningsorder om att ta det försiktigt och inte skotta snö.
Den här bilden är från tidigare i vinter när en oväntad "blia" slog till- Ungefär så har jag känt mig redan innan sambon blev sjuk. Att försöka klara livstilsförändringen visade sig vara allt som jag orkade satsa på. Tog paus från skrivarcirkeln då jag inte kunde skriva som jag ville. Vet inte om förmågan att sätta ord på mina tanker och känslot kommer att komma tillbaka, hoppas verkligen det., för jag skulle vilja utveckla mitt skrivande mer än idag.
I alla fall är jag glad att det gick bra för sambon och att jag har honom hemma igen. Tyvärr är min hjärnstatus fortfarande förvirrad så jag lyckas göra allt galet till hans stora förtret. Han lider av att inte kunna skotta snön, jag försöker göra så gott jag kan med bara ett ben. Som tur är har vi granne med traktor som skottar det mesta, jag kan tydligen inte ens sopa broarna ordentligt enligt frustrerad sambo som är van att sköta allt sånt på sitt sätt. Jag har även försökt ta över städningen, som också är hans ansvarsområde. Får väl tillstå att det inte blir lika välstädat nu.
Men en ny dag kommer alltid och allt kan alltid bli bättre. Så med en soluppgångsbild slutar jag klagovisorna och ska klia hunden en stund, Det är ytterligare en som var lycklig över husses hemkomst, sedan ambulanshämtningen låg hon vid ytterdörren och väntade på honom. Snart är det jul och om vi orkar ska vi försöka ta oss till min familj i Avestatrakten och fira den där. Bilresan kommer att bli "intressant" är jag rädd.
Jo, måste väl även berätta att det blivit klart att jag kommer att få operera min höft, ca 6 månaders väntetid sa de på ortopeden, men de trodde att det skulle bli av innan sommaren. Håller tummarna.
Avslutar med en blid på min älskade julkrubba som varit med sedan jag var barn. Vi ska komma ihåg varför vi firar jul och inte fastna i köp- och städhysterin!
Jo, måste väl även berätta att det blivit klart att jag kommer att få operera min höft, ca 6 månaders väntetid sa de på ortopeden, men de trodde att det skulle bli av innan sommaren. Håller tummarna.
Avslutar med en blid på min älskade julkrubba som varit med sedan jag var barn. Vi ska komma ihåg varför vi firar jul och inte fastna i köp- och städhysterin!
