Om plötslig höst
Nu är hösten inte långt borta. Den sensommar som var för en tid sedan har blåst bort och övergått till höstkänsla i luften och gulskiftande träd. Något som jag äldrig verkar vänja mig vid här i norr är de snabba växlingarna mellan årstiderna och hur fort nattljuset ändrar sig. Nu är det helt plötsligt kolsvart på natten, börjar mörkna redan vid sängdags och jag kommer snart behöva plocka fram fönsterlamporna och tända ljus. För några veckor sedan kunde jag ligga i sängen och titta på solnedgången och börja förbereda mig på nattmörker då det blev skymning en stund vid midnatt. Jag hinner inte med och hinner inte ställa om mig mentalt. Från att gå i solklänning och svettas till att behöva plocka fram täckjacka för att inte frysa ihjäl på morgonpromenaden ska det gå längre tid än en vecka, enligt mig.
Den här sommaren har varit märklig på många vis. Inte nog med coronarestriktioner, som jag inte märkt så mycket av utom när jag upptäckte vilket företag det var att försöka spontanbesöka min gamla arbetsplats, dessutom har jag missat både sjöbad, båtfärder och hjortronplockning. Räknar med, och hoppas på, bättring på den fronten tills nästa sommar.Eftersom jag pga ofungerande högerarm inte tvättat fönster och fått upp sommargardinerna än beslutar jag mig för att de får förbli otvättade ett tag till- Snart ska jag väl upp med jugardiner och då är det förmodligen för kallt att tvätta dem ändå. Ska försöka övertyga sambon om att han kanske kan tvätta köksfönstret innan vintern så ska jag försöka stryka en liten gardinkappa dit. Stryka går inte heller så bra har jag insett när jag försökte stryka skjortor idag, så de flesta kläder får förbli ostrukna. Tur att sambon inte kör buss längre, nuvarande arbetskläder kräver inte strykning. Lite vinbär har jag i alla fall plockat, sittande på en pall. 1 buske gjord, de 3 övriga verkar inte ha så mycket bär, men ska försöka plocka av dem någon gång inom en snar framtid.
Min fysioterapeut är tillbaka från sin semester och jag har varit på 2 behandlingar till hos honom. Nästa vecka ska han göra en ny undersökning och redovisa aktuell kroppsstatus till läkare som sen ska fatta beslut om hur vi ska gå vidare för att få mig i ordning. Mitt antagande om att jag skulle nog bli skickad till slakt eller skjutas pga funktonesnedsättningar, olämpliga att åtgärda på åldrande kärring, trodde han inte skulle gå i uppfyllelse. Kortisonspruta och magnetröntgen och fortsatt medicinering med annat än Alvedon trodde han mer på. Han var även nöjd med min träning under hans semester och konstaterade att det mesta i muskelväg ju hade blivit betydligt rörligare och mindre inflamerat, förutom det jag sökt för dvs axeln och diskbråcket. Det senare läker föresten som det ska och bara halva underbenet och foten är avdomnade så det går åt rätt håll. Till min egen förskräckelse har jag anmält mig tll ett gympapass, lättpilates som jag gått på förr, på måndag kväll. Hur det ska gå undrar jag verkligen. men något måste testas.
Promenader längre än 1 km kräver fortfarande rollatorstöd då benen viker sig när jag gått "för långt", beror på diskbråcket har jag fått förklarat för mig. Så vissa dagar tränar jag kortare promenader utan rollator, vissa dagar längre med gåstöd. Samt Sofia-gympa och träningsprogram varje vardag. I alla fall de flesta dagarna. Vikten går inte ner men inte heller upp, förmodligen för att jag fortfarande tröstäter mer än tillåtet. Konditionen är under all kritik men ska väl börja påbättras snart, om jag kan få in den i mitt schema och har ork att genomföra den träningen också. Under en av mina promenader när det blåste som mest fick jag "ute blåser sommarvind" sjungande i mitt huvud. Eftersom den inte stämde in på den dagens blåsande, och varken Tryggve eller fröken Järntass är något talfört sällskap under promenaden, roade jag mig med att skriva om texten. Inte för att jag är,. eller kommer att bli, någon stor poet, men här får ni stå ut med vad jag sjöng för mig själv under promenaden. Att ni slipper höra sången ska ni vara glada för, alla kan visserligen sjunga, men jag kan abolut inte sjunga rent.
Nu så blåser sommarn bort
den som vanligt var för kort
här jag går på lerig stig
höstens färger följer mig
tidens klocka bringa
vinterns vita flinga
Hösten kan ju även vara vacker, och bara jag hinner med i svängarna så kommer jag att kunna njuta av de vackra dagar som kommer.
För övrigt vill jag bara säga att mina vänner på Facebook och Instagram borde låta bli att lägga ut bilder på gudomligt söta kattungar. 😉Vi ska INTE ha en ny katt, det är alla överens om i familjen. Utom jag kanske..... 
