Värmebölja
D
Det har varit en otrolig sommar hittills i år, varmt i både luft och vatten. Lite väl varmt för en äldre korpulent dam och hennes mindre och sötare hund. När äntligen regnet och åskan kom brukar det bli lättare att andas. Inte så i år. Vet inte riktigt om det beror på klimatförändringen i stort eller fysikförsämringen hos mig. Någon form av termostatstörning är det nog, jag älskar ju sol och värme. I vilket fall som helst så flämtar jag mest och tillbringar en stor del av tiden i skuggan eller i sjön. Fröken Järntass flämtar i kapp med mig, men sedan hon fick en egen badbalja är hon mycket lyckligt för att kunna stå och svalka av sig när hon önskar.
Eftersom min kropp kränglar till och från så har jag på nytt hamnat hos fysioterapeut för att försöka iordningställa "kärringen" utan att behöa operera något mer. Inte samma underbara som i fjol, han har flyttat någon annanstans. Ny, egentligen pensionerad, kvinnlig fysioterapeut nu. Hon pratar oavbrutet så min hjärna är helt färdig efter besöken, inte bara kroppen som blir slut. Hon verkar trots allt veta vad hon gör för jag får ont på alla "rätta" ställen efter träningspassen. Jag tycker det är roligt att träna, men i den här värmen har det inte blivit så mycket som jag skulle vilja, att överleva känns mer som prio 1. Hon har även på nytt placerat mig i den så förhatliga roddmaskinen, tortyrredskapet som jag så väl behöver umgås med tydligtvis. Hemma försöker jag få till sparkturer med hunden, när det inte är för varmt på asfalten, då går vi "runt kvarteret" på gräs. 630m har jag mätt upp att det är. Bättre än inget, tänker jag.
Den sista veckan har minst en renhjord dykt upp i omgivingen. Det har inneburit en hel del skällande från min kära hund, särskilt nattetid. Efter att ha väckt oss
ett antal gånger för att tala om att renarna är här, somnade hon och sov som en stock halva dagen efter att hon fått upp alla tvåbenta familjemedlemmar. Nåja, hon är världens sötaste ändå, och jag är så tacksam för att hon inte är åskrädd! Positivt tänkande... 😉.
Häggen har blommat över, likaså syrenen. Blommorna i trädgårdslandet och krukorna växer så det knakar, knoppar finns i tomatplantorna och vinbärsbuskarna. Börjar säkert bli hjortron på myren på andra sidan vägen, men dit orkar jag inte ta mig längre. Önskar verkligen att jag kunde ta mig samman och "duga till något". Oftast känns det som om jag är en belastning för min omgivning och inte tillför något. Även diktskrivandet, som alltid varit min avkoppling, har börjat kännas för tungt och kravfyllt. Allt jag försöker skriva blir bara "platt" tycker jag. Vill verkligen inte känna mig så här oduglig och misslyckad, men det är inte lätt när varken kropp eller själ vill samarbeta.
Nu jobbar jag på att försöka se ljusare på tillvaron och hoppas att ändrad medicin ska hjälpa mig att få ordning på "gammkärringa" igen. Nästa vecka kommer några av mina barn med familjer, och i augusti planerar vi att åka till södra Dalarna och träffa pappa, min nästansyster Å och de barn, barnbarn och barnbarnsbarn som inte dyker upp här. 1½ år sedan jag var dit, pappa pratar jag med i telefon flera gånger i veckan, Å kan inte svara i telefon längre, men ibalnd fungerar det att hennes besökare ringer mig och vi kan prata allihop. Livet blir inte som man tänkt sig men det är det enda liv vi har och jag vill gärna hänga med ett tag till, även när allt känns tröstlöst.
Det här är mig födelsedagstårta. Mums filibabba! Ringde pappa på min födelsedag för att påminna honom om att säga grattis, Han frågade hur mycket jag fyllde. 64 år, svarade jag. Men kära nån vad du har blivit gammal, sa han. 🤣 Sen kom han på att han snart var 100 år, så det kanske inte var så konstigt att jag hade blivit gammal!
Avslutar med ännu en försommarbild. Nu har jag klagat ett tag igen, vilket känns bra, likaså att jag tog mig för att skriva här. Har tänkt länge på att skriva något om allt som händer i samhället men det får bli en annan gång. En natt drömde jag att jag var ansvarig för att i media försvara vänsterpartiets linje i regeringskrisen. Som ung hade jag nog klarat det, jag kunde förr driva mina åsikter på alla sätt. Som äldre är jag mest matt på allt "tjafs" och svart-vita åsikter. Bättre att ligga i sjön och "guppa på fläsket" än att ge sig in i politiska diskussioner! Att det bara var en (mar)dröm kan nog vänstern vara tacksam för- 😅
