Omväxlande väder och förvirrade apparater

 Dagens morgonbild visade en aning om sol bakom dimslöjorna. Nu på em verkar det snarare som om det är snö eller regn på ingående igen. Väderomslag gör alltid att min kropp hittar på något nytt sätt att göra ont på. De dagarna som det är sol och minusgrader får jag passa på att orka lite mer än annars. 

 

Började att tvätta fönster och byta gardiner för någon vecka sedan. I vardagsrummet tvättade sambon om dem efter mitt mindre lyckade försök att handskas med fönstertvättsapparaten. Den var tydligen för tung för mina axlar numera, det var nog alltför länge sedan jag tvättade något fönster. Skam den som ger sig, tänkte jag och har återgått till "manuell" fönsterputs på övriga fönster. De fick godkänt av städledaren, fast han fick ta sig an tvättsstugefönstret då det kräver en form av teknik för att vända det och tvätta utsidan. Nu är det bara köksfönstret kvar, det får bli närmare advent. Det överlåter jag till sambon det med, man måste skruva bort vattenkranen i diskhon för att kunna öppna det! Det är absolut överkurs för min tekniska förmåga. 

En tid låg dimman tät över sjön. Lika tät som den verkar vara i min hjärna. Att bli slut av att tvätta ett fönster om dagen gjorde att mina mörkare tankar lätt hittade fram ur den dimman mina tankar vanligtvis befinner sig i nu för tiden. Jag lyckades stoppa tillbaka dem där de hörde hemma, dvs bakom hjärndimman, men skulle helst vilja skicka dem vidare någon annanstans. Ännu hellre skulle jag vilja orka mer så jag inte behövde känna mig så oduglig och inte till nytta för någon. Alla vi  människor blir äldre, men jag tycks ha svårare än de flesta att acceptera mina tillkortakommanden. En sak att inte orka städa, att inte orka träffa människor eller göra roliga saker som att t.ex. att baka är värre. 

 Den här tankedimman jag befinner mig i har även gjort att jag har svårare än annars att ta mig för något eller försöka skriva min poesi som jag nu bara tycker blir platt och ointressant. Senaste månaden återanvände jag en gammal dikt som jag gjorde om till att passa för denna oktober, jag kunde helt enkelt inte snurra fram något begripligt ur det virrvarr som är jag. 

Andra dagar känns det ljusare både ute och inne i mig. Kämpar på med livsstilsförändringen (vilket inte går så bra när det gäller mat) men tränar med Sofia varje morgon och kämpar på med träningsprogrammet någon gång i veckan också. Sist jag skulle träna tänkte jag slå ihop det med att titta på hockey på TV. Finns en tv på övervåningen i det gästrum som jag även använder som träningsrum. Den visade sig ha tappat bort kanaler sedan sist jag hade igång den. Tittade på knapparna på fjärrkontrollen, insåg att jag inte på något vis kunde förstå hur man letade kanaler, och gick ner och såg på hockey utan egen träning istället. Inte vann vi heller. ;-( Någon annan kommer väl på besök någon gång så kanske vi får kanaler även på övervåningen. Nästa gång jag skulle träna tog jag fram mina rosa sladdlösa hörlurar som jag införskaffat i samband med byte av telefon. Det tog flera månader och flera personer innan jag lyckades lära mig hur de fungerar. Trodde aldrig jag skulle säga att jag önskade att det fanns en sladd till något, men sladdlösa apparater är lika allergiframkallande som de med sladd. 

 Vissa mornar är vackrare än andra, när solen stiger upp bakom stugorna i brandgula nyanser kan jag känna mig väl tillfreds med livet trots allt. Min pulsklocka har nästan slutat leva sitt eget liv och bara registrera det den ska. Tyvärr har den slutat att hitta träningen från den andra appen, och jag är inte människa till att se om det finns något att trycka på för att få datan att hoppa mellan apparna. Förra natten påstod den att jag bara sovit lite över tre timmar. Tydligtvis hade den bara registrerat sömn från kl 3 när jag hade varit ut med hunden för nattpink. Att jag sovit flera timmar innan dess hade den tydligen missat. Men den visar pulsen och jag klarar att läsa av den. Mer ska man inte begära av vare sig den eller mig! 

 

Nu hoppas jag att alla apparater, inklusive min hjärna, slutar bete sig på oönskat sätt och att vädrets makter inser att vi ska ha sparkföre på vintern!