Bokslut
Så är 2020 snart tillända. Ett märkligt åt på många sätt och vis. Jag tänkte lägga in en bild på ett fyrverkeri här, eftersom jag älskar fyrverkerier på nyår och inte har sett sådana på länge. Visserligen är inte fröken Järntass skotträdd, men några fyrverkerier har vi inte investerat i. Delvis beroende på att troligvis ingen av oss är vakna vi 12-slaget. Nu översteg det min tekniska förmåga, ska se om jag kan få till bilden på Facebook istället.
Vi har idag som så många andra dagar tagit en lång sparktur efter vägen vid vårt hus. Både jag och hunden är glada så länge det är osandat och bra sparkföre, då kan en viss liten hund tro att hon jobbar som draghund och känna sig duktig och stolt.
Snö har vi fått i massor, till glädje för hund och husse. Sambon får vara ute och leka med 4-hjuliingen, hunden leker med fåglar och gör snöänglar i snön. Båda har koll på älgen som äter sälg från majbrasan. Själv är jag glad för att det blir ljuare med snön överallt, och är glad att jag inte behöver ta mig ut och till jobb på mornarna.
Någon sammanfattning över året tänker jag inte skriva, det har varit både upp och nedgångar på olika sätt. Jag nöjer mig med att säga att jag är tacksam för vad jag har i livet och hoppas på många fler år tillsammans med mina kära, vare sig det är i verkligheten eller i skrift.
Då vi för första gången på många år inte varit på resande fot den här tiden på året så roade jag mig med att göra en årssammanställning över vår ekonomi. Det blev jag inte gladare av. Positivt är ändå att kostnaden för slamtömning har minskat sedan avrinningen grävdes fram och att de onda vattenrörsandarna har hållt sig ganska lugna så rörmokaren är inte årets största utgiftspost.
Förhoppningsvis kommer även det nya året medföra att en del av min kamp mot FK kan avslutas med det av mig önskade resutatet. Beslut kommer i januari, men förhandsbeskedet är positivt. Går det i lås så slipper vi ett stort stressmoment i tillvaron.
Det här blev vår nyårsmiddag. Nöjda är vi båda och det är väl huvudsaken. Man behöver väl inte bara äta äggröra och bacon vid hotellfrukostar. Till maten serverades "hemgjort" kranvatten med frysta apelsinklyftor och smörgåsrån med 2 sorters ost. Sambon drack mjölk. Till mitt försvar för den något originella nyårsmenyn vill jag tillägga att vi till lunch åt älgfärsbiffar med svampsås och klyftpotatis. Älgfärsen var "hemmaskjuten", och "hemmamald" eller åtminstone hemlevererad, av jagande granne tidigare i höst. Måltidsdrycken var den samma som till middagen, och till efterätt serverades coctailblandning på burk, vilket jag inte tror mig ha ätit sedan mormors middagar, samt glass och grädde. När man inte orkar hålla på med matlagning som tidigare så är jag nöjd med dagens servering. Men jag skulle gärna ha gjort brylepudding, eller ätit sådan istället. Men sambon var gladare för burkefterätten. Dagen till ära fick hunden smaka både torkat renkött och älgfärsbiffar.
Så här mucket snö var det en morgon när vi vaknade. Som tur var hade sambon sopat en bit framför bron innan han for till jobbet, så hunden kunde uträtta sina behov utan att försvinna i snön. Bilden får även symbolisera de hinder jag måste övervinna för att göra en omstart för hundrasjuttielfte gången med livsstilsförändringen och ta mig samman med viktminskning och träning igen. Men fotstegen går framåt trots djupsnön och jag tar mig nog igenom nuvarande svacka och återkommer. Lite fler läkare ska ha koll på mig och valda delar av min kropp i januari och sen blir det nog bättre igen. Att hjärtat slår dubbelslag kan väl bara betyda att jag älskar alla dubbelt så mycket!
Gott Nytt År från min lilla del av världen.
