Värmeslag, bakslag och funderingar av allehanda slag

 I år har min pion blommat för första gången på flera år. Några gröna fingrar har jag inte, ännu mindre nu när jag inte kommer ner till rabatterna. Eller om jag kommer ner så kommer jag inte upp. Efter frostnätter i början av juni var jag rädd att alla blommor hade frusit. Det visade sig sen att det bara var en som var bortom all räddning. Efterföljande värmebölja gjorde susen för växtligheten, kanske även med hjälp av de säckar med gödning jag grävde ner i jorden i våras. Nu var det väl inte jag som grävde det mesta, men gödningen är där i alla fall och så höga potatisblast kan jag inte minnas att jag fått till tidigare år. Förutom potisen har jag bara sått lite sallad och en tomatplanta. Mina försök att odla jordgubbsplantor från Parakke visade sig vara lika omöjligt att få att överleva vintern som andra jag försökt med. En planta har tagit sig, får hoppas att jag får köpa lite fler norrbottensgubbar av sambos morbror mär vi åker norröver senare i år. . 

 När jag, hunden och sambon hade flämtat oss färdiga i hettan for vi och inköpte en hjälp till avkylning. Den hjälpte i alla fall mot de värsta värmeslagen, men jag har blivit för gammal för värmeböljor (som för det mesta annat) så jag tillbringade de varmaste dagarna i skuggan i sovrummet, som är husets svalaste rum. Att jag tidigare njutit av att ligga på en solstol i värmen känns väldigt främmande numera. Solstolen står oanvänd, men eftesom sjön (ja, jag vet att det är en å) fick värmeslag även den så var det helt klart badbart. 20 - 23 grader är inte vanlig badtemperatur här, men jag är glad att ha kunnat genomföra sjödusch ett flertal gånger. Tyvärr svalkade baden bara så länge man var i vattnet. Fröken Järntass fick följa med, bli buren ut i sjön, simma i land, rulla sig i frömjöl och sand och sen springa hem till husse. 

Min hund har en förmåga att bli smutsig och tovig bara genom att röra sig inne eller ute. När hon löpt färdigt för den här gången hade hon förutom spåren efter det i pälsen även blivit klibbig av myggmedel och totalt full av grässtrån, pollen och sandiga kvistar. Trots vissa protester blev hon sanerad och är numera nästan återställd i färgen. Hotade ett tag med att ställa tassarna i blöt i klorin för att få dem vita. Ett förslag som inte uppskattades av den sköna, "jag är ju världens sötaste hund oavsett tassfärg", sa hon. Hon tycker faktiskt att det är skönt att duscha även om hon inte erkänner det. 

 Blommor jag fick i samband med min födelsedag av goda vänner. En tröst efter midsommarens bakslag i kroppsligt hänseende. Att gå nästan 4 km, även  med hjälp av Tryggve, visade sig efter någon dag inte varit lämpligt. Min korrigerade rygg hoppade ur läge igen och tidigaste tiden hos ryggmanipuleraren i grannkommunen var den 20/7. Sådan yrkeskategorier borde inte ha semester. Inte  för att jag missunnar dem det, men jag skulle behövas ställas i ordning igen, likväl som hunden. Jag kunde inte röra mig den första tiden och fick lov att be om hjälp för att få rabatterna rensade, det grämer mig verkligen, men ack så tacksam jag är för hjälpen. När mina barn kommer hit ska även de få rensa, vare sig de vill eller inte. 😄

 

Efter att ha hållit mig lugn under värmeböljan har det akuta ryggskottet blivit bättre och sparkturer och Sofia är igång igen, så länge som det inte är varmare än 22 grader i skuggan.

 

Bakslag nr 2 dök upp den här veckan. En hel plomb lossnade ur en tand. Det kändes inte så bra så jag ringde tandläkaren. De hade semesterstängt i 5 veckor och en hurtig förinspelad röst hänvisade akuta fall till Skellefteå i mån av tid hos dem. Jag har inga planer att resa runt halva Västerbotten för att få en ny fyllning utan hoppas att det fortsätter att bara göra ont ibland. 

 Mer tröst i värmen är att äta jordgubbar. Gärna ofta och många. Nu är värmeböljan slut men jordgubbar smakat bra ändå. 

 

Som alla vet är jag oduglig på de flesta praktiska grejer. Min träningsklocka fortsätter att leva sitt eget liv, oberoende av vad jag vill att den ska göra. Det konstigaste den hittat på var nog att när jag var som sjukast i julas påstod den att jag gjort ett aerobic-pass på 45 minuter. Jag svär på att jag låg stilla i sängen hela dagen. Att försöka göra någon form at träning med den höga febern och sänkan hade nog varit förenat med livsfara. Efter det rycket höll den sig lugn i flera månader, kanske även beroende på att jag fortsatte vara sjuk och stilla. Plötsligt, när vi var i Karlbo i samband med urnnedsättning av pappa, fick den ett nytt ryck och registrerade alla mina rollator-promenader där som cykelturer, för att sedan sluta registrera något igen. Nu har den återgått till gamla ovanor och registrerar sporadiskt endel promenader och sparkturer utan någon förklaring på beteendet. Teknik ska göra som den borde göra och inte som den själv vill, jag fattar verkligen inte varför den "gör på detta viset". 

 

Nästa märkliga saker jag funderar över är det här med riktad reklam. Vet verkligen inte vad jag tycker om att min dator erbjuder mig att köpa fästanordningar till stomipåsar och trosor med inbyggd läckagespärr. Nog för att jag är pensionär, men skulle jag behöva den sortens hjälpmedel skulle jag nog få dem genom sjukvården och inte beställa från okända firmor i utlandet. 

 

Ovanpå det så verkar den ha fått för sig att jag är sjuksköterska och får massor av reklam om skor som man ska kunna "gå i hela dagen på härda golv". Kanske jag skulle behövt på den tiden jag jobbade inom äldrevården, men sjuksköterska var jag inte ens då. Ännu konstigare är vad den föreslår att jag ska visa inlägg om. Kungligheter och konståkningsövningar! Det första har nog också med min ålder att göra, men klipp från ett antal konståkningsträningar kan jag inte i min vildaste fantasi komma på varför någon tror att jag skulle vilja se. 

 Jag har köpt en av mina favoritblommor som tröst till mig själv. Den förgyller mitt köksfönster och mitt inre. Vad som händer i världen gör mig trött och förvånad. Jag är nog godtrogen, men vad människor kan göra mot varandra och mot naturen övergår mitt förstånd. Pandemier med tidigare okända virus, krig, olyckshändelser, naturkatastrofer och allmänt kaos följer slag i slag. Folk som hatar andra pga bla hudfärg, kärleksliv, ursprung eller religion får mer och mer utrymme att sprida sitt hat i olika sammanhang känns det som. Vissa av dessa hatare påstår sig vilja värna om Sverige och den svenska kulturen. En del av dessa kallar sig kristna. Kristendomen är väl en av grundpelarna i det som är svenskt. Vad Jesus skulle tyckt om dessa hatare kan man väl undra över. Kärlek till sin nästa, den gyllene regeln, är det något som dessa "svenskvänner" glömt bort? Även om människor inte är kristna, eller kommer från ett annat land, förtjänar de att behandlas väl. Enligt mig.

 

Ett uttryck som jag läst och som retar mig till vansinne, är när någon påstår att min antirasism är en sorts "godhetsknarkande". Jag framhåller inte allas lika värde för att någon annan ska tycka att jag "är god". Det är min genuina övertygelse och inte någon form av yta. Dessutom anser jag att man ska skilja på personen och handlingen. Även det tycks ha blivit en kontroversiell åsikt i mångas ögon. Slutar nu för att jag blir så ilsk bara jag tänker på oförklarliga åsikter. Tror att jag ska försöka läsa om Uppenbarelseboken för att se om jag tycker att "de yttersta dagarna"  verkar vara på väg, vilket det känns som ibland när jag ser vad som händer i världen.  

Men sluta gnäll nu säger jag till mig själv. Jag bor på den vackraste platsen på jorden enligt mig, har världens sötaste lilla hund och en underbar familj som jag älskar. Med ålderns rätt tänker jag tycka som jag vill och göra vad jag kan.