Om vikten av att få bada.

Jag har lyckan att ha en egen badstrand. Nu är det egentligen inte MIN badstrand, men den ligger alldeles i anslutning till min mark, ca 150 m från huset. Det är även fler än jag som använder sig av den, men vanligtvis är det bara jag som badar där. En viss förklaring till det är att det oftast inte är badvänlig temperatur i sjön (ån). 
 
Nu i den här värmeböljan är det det en fullständig lycka att kunna gå ner så ofta jag vill och svalka av mig i det ovanligt nog ganska varma vattnet. Jag tycker om sol och värme, däremot orkar jag inte med det ändå, därför är badmöjligheter ett måste för att jag ska stå ut med värmen.
 
Den här badplatsen har funnits med ända sedan jag var barn. Då var det mer sandstrand än det är nu, sly och vass har tagit över en stor del, men vi har ändå försökt hållt en gång genom vassen öppen. Det är mest sandbotten även nu, och kommer man utanför vassen så blir det plötsligt tvärdjupt, mycket behändigt när man ska doppa sig. Och ändå en rätt så lång bit som inte är djup så det passar för barnen med. Om de inte är rädda för fiskarna som simmar där, vilket några av dem är. 
 
Eftersom det oftast är väldigt kallt i vattnet här så brukar det inte bli några långvariga badstunder. Men sedan jag blev vuxen och började vara här med mina egna barn så hade jag som en princip att duschning skulle göras i sjön, oavsett badtemperatur. Om det inte var möjligt att doppa sig så fick någon stå med en stor kanna och hälla vatten över huvudet vid hårtvätt. Mina barn var inte lika begistrade i min form av duschning som jag, men som vuxna har de mer och mer börjat dela samma principer. Fast jag ska väl erkänna att minst en gång varje sommar åkte vi till vän med dusch och kommunalt vatten och duschade "på riktigt". 
 
När jag började komma upp i 50-årsåldern upptäckte jag till min förvåning att mitt hjärta började bete sig underligt om jag försökte doppa mig i kallare vatten än ca 18 gr. Efter några gånger med märkliga reaktioner så har jag numera motvilligt tagit mitt förnuft till fånga och badar bara om det är tillräckligt varmt och är det lite kallare så badar jag inte ensam. Men nu är det 23 gr i vattnet och mitt hjärta säger bara "tack o lov" när jag doppar mig. Sen ligger jag och guppar som en kork i vattnet och bara njuter. 
 
Nästa vecka kommer mina barn och de flesta av alla mina barnbarn. De kommer att få duscha i sjön allihop nu när det är värmebölja och dåligt med vatten i brunnen. Flera av mina barnbarn är mer som fiskar i vattnet än vad deras mammor någonsin var. Tur att min badmani dykt upp hos några numera. Deras mammor har nu fått en bänk att sitta på vid sjön så de kan passa sina badande barn och samtidigt sitta bekvämt!

Jag minns när mina 3 M var små, Stora M kunde gå ut till knäna i sjön men sen räckte det tyckte hon. MellanM gick då till fotknölarna och upplyste om att hon inte kunde gå längre ut för hon var faktiskt mindre än stora M. Det var den enda gången hon erkände det! Tror förresten att hon fortfarande hellre badar i bassäng än i sjön. Lilla M var bättre på att bada, mest för att hon inte kunde visa sig sämre än sina killkompisar som hon i vanliga fall var ledaren för. Eller så beror det på att när hon var i min mage och vi var vid Halsjön och jag stod på bryggan och kollade de 2 äldre M-en så tog deras pappa (som tyckte lika mycket om att bada som jag) och hoppade i sjön med mig helt oförberett! Jag mins än chocken och de vilda protesterna från lill-M i magen. Men hon har iaf badat mer än sina storasystrar som småbarn. 
 
Min nuvarande sambo har ingen som helst önskan att bada har jag märkt. Trots att han nu bott här i sju år så har jag inte sett honom gå längre ut i vattnet än till knäna. Förstår inte hur man kan låta bli att bada när det finns vatten tillgängligt. Nu är han hos sin bror som har stuga vid havet. Men tro inte att han har utnyttjat den underbara möjligheten att bada i havet nu i värmeböljan. Nej, de har byggt altan istället. Utan att doppa sig minst en gång i timmen som jag skulle ha gjort.
 
När vi nyligen var i hans hemträkter i Norrbotten, där han har varit ända sedan han var barn, så hade han knappt en aniing om var man kunde bada. Tidigare somrar när vi har varit där så har det inte varit så varmt att bad varit en nödvändighet, men i år var det. Efter att ha konstaterat att denplats där de badade som barn var man tvungen att ha en båt för att ta sig till, och det hade han ingen, och visat ett ställe där det kanske skulle gå (i en iskall älv med dålig botten) så lyckades han komma på en badplats ca 1 mil bort. Med brygga och stege, vilket är det ultimata sättet att komma i en sjö enlig mig, så dit åkte jag flera gånger för att klara värmeböljan de dagar vi var där. 
Jag tror att orsaken till min drift att tillbringa somrarna i en sjö bottnar i det faktum att jag nästan aldrig fick bada när jag var barn. Andra barn var och hoppade och lekte i vattnet hur länge som helst, medan min mormor stod med en klocka och kollade att jag inte var i längre än 5 minuter och absolut inte doppade huvudet. Denna inskränkning i mina möjligheter att bada som barn har gjort att jag inte är särskilt bra på att simma och aldrig lärt mig dyka eller våga hoppa i från högre höjder än bryggkanten. Men flyta är jag bra på, kan ligga på rygg och guppa hur länge som helst. Jag var iaf övertygad om att MINA barn skulle få bada hur länge och hur ofta de ville, oavsett om de skulle vara sjukliga av sig eller ej. Det fanns säkert en välmening i att hålla mig på land, men jag tror att jag mycket hellre hade varit sjuk ännu oftare och fått bada som alla andra. 

Så om ni ser något som liknar en stor val som ligger och guppar i Malån så är det bara jag som njuter av livet på äldre dar! 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

vsterbottenskullan.blogg.se

Börjar med att skriva om lite tankar och händelser som dyker upp i min hjärna och som jag vill dela med mig av. .

RSS 2.0