Om spännande tänder och sportlovsförberedelser
Idag har jag varit på Folktandvården för andra gången den här veckan. Fortsatt spolning med bakteriedödande av min efterhängsna infektion pågår. Jag får fortsätta så här tills jag får tid för bortoperation i av den visdomstand som är grundorsaken till problemen. Idag syndes det i datorn att de hade läst remissen i Umeå så förhoppningsvis får jag en tid inom kort. Inte ser jag fram emot att opereras men det är inte kul att ha det så här heller. I vanliga fall brukar jag inte ha så mycket till övers för min tandhygienist, men idag var han faktiskt riktigt rolig. Han upplyste om att min tandinfektion var en spännande uppvisning i vad kroppen kunde hitta på som man aldrig hade kunnat föreställa sig. Vet inte om jag uppskattar att mina tänder beter sig spännande och oväntat, det är sådant som beskrivs med dessa uttryck som jag försöker undvika så mycket som jag kan i livet.
Sen övergick han till att beskriva tillståndet i munnen. "Visdomstanden, som inte syns, är som en underjordisk vulkan som sprutar ut lava (var) genom en gång i jordytan (min munslemhinna)". Jag skulle helst avstå från att ha några som helst vulkaner i min mun. Illa smakar den också. Vill inte tänka på hur den luktar. Nog för att min mun ofta släpper ut ord som jag inte borde ha sagt, men att det ska slåppas ut var-lava, det betackar jag mig för.
I natt kommer mina 2 äldsta döttrar med stora delar av sina familjer för att tillbringa sportlovet hos oss. Sportlovsinvasion på gång alltså. De åker hemifrån nu på eftermiddagen och jag hoppas verkligen att de kör försiktigt i den halka som det underkylda regnet, som faller nu, framkallat. De får disponera övervåningen så håller vi andra oss i gästrummet på nedervåningen. Wikki ser fram emot att bli presenterad för familjekalabalikfolket, och de ser nog fram emot att få träffa henne också. Om jag räknat rätt så är de 11 personer sammanlagt som dyker upp någon gång i natt. Luftmadrasser och gästsängar är i ordningställda, sambon dök upp i veckan med en ny säng till ett av rummen på övervåningen så hoppas den som sover där kommer att bli nöjd. Längtar efter dem alla.
I natt kommer mina 2 äldsta döttrar med stora delar av sina familjer för att tillbringa sportlovet hos oss. Sportlovsinvasion på gång alltså. De åker hemifrån nu på eftermiddagen och jag hoppas verkligen att de kör försiktigt i den halka som det underkylda regnet, som faller nu, framkallat. De får disponera övervåningen så håller vi andra oss i gästrummet på nedervåningen. Wikki ser fram emot att bli presenterad för familjekalabalikfolket, och de ser nog fram emot att få träffa henne också. Om jag räknat rätt så är de 11 personer sammanlagt som dyker upp någon gång i natt. Luftmadrasser och gästsängar är i ordningställda, sambon dök upp i veckan med en ny säng till ett av rummen på övervåningen så hoppas den som sover där kommer att bli nöjd. Längtar efter dem alla.
Orsaken till att jag satt mig vid datorn nu var att jag skulle skriva en dikt till torsdagsträffen med skrivarcirkeln. Dikten skulle handla om mod. Någon inspiration till detta infann sig inte, mycket lättare att skriva vad som faller mig in här eller skriva hundberättelser på Facebook. Jag kommer väl som vanligt att sitta i sista minuten och försöka få ihop något vettigt. Förstår verkligen inte var min diciplin tagit vägen. Nåja, jag har i alla fall skivit första raden i huvudet, hoppas få ner den och en fortsättning på papper innan torsdagsträffen! 
