I söndags var vi och tog farväl av "gästhunden" Zorro som idag flyttar till en grönare värld, där han kan ligga och njuta i solskenet.  Där slipper han värk och andningsproblem, det finns många sjöar att bada i, och det finns nog gott om händer som klappar och någon att mysa med när så önskas. Kanske träffar han på sin gamla kattkompis Molle, som förgyllde min tillvaro de sista åren av hans liv. Även fast de bodde i olika hem på slutet bestod deras vänskap och de var alltid glada att träffa varandra. Det kändes vemodigt, men rätt, när vi sa adjö åt honom. Han la huvudet i våra knän och vi fick hans tillåtelse att klappa om honom ordentligt. Jag förstår vilken sorg det är för hans matte och husse, och att hans lååånga "lillebror" taxen Roy kommer att sakna honom och leta. Men att Zorro själv nu springer fritt i hundhimlen efter ett långt och lyckligt hundliv, det är jag övertygad om. Det kanske även finns en och annan ren att jaga och spännande saker att spåra för vår fina hundvän. Han kommer att vara saknad även av oss. 

Själv tillbringar jag den här dagen i ett väntrum på lasarettet. På måndag ska min höft opereras och idag är jag här för att få OK-stämpel inför operationen. En massa olika människor ska jag träffa och många prover ska tas. Hittills har jag träffat sköterska, läkare och fysioterapeut. Röntgen och ekg är gjorda, blod hämtat från mina motsträviga blodådror (3dje sticket lyckades) och jag har fått svara på en massa frågor, som jag även skrivit svar på och lämnat in,  flera gånger. 😉 Nu väntar jag på att få prata med narkosläkare, att läkaren ska konferera med annan läkare om lämplig antibiotikakur då urinprovet inte var som det skulle,  samt att någon kollat lite extra på ett foto på min rygg där det finns ett pyttelitet sår. Det sista oroar mig, vill inte förbli oopererad pga det. Någon gång får jag nog åka hem igen idag, ska sen tillbaka för inläggning söndag. Håll nu tummarna för att jag blir godkänd när alla är klara med mig. Och att inte corona-viruset på något sätt ställer till att planerade operationer ställs in. Så mycket annat som det stoppar så vem vet. Men eftersom jag inte är lika pessimistisk som min far så räknar jag med operation enligt plan!