Från islossning till midsommar
Isen försvann från sjön en torsdag de sista dagarna i maj. Sen kom sommarvärmen och den sista snön försvann från gården på lördagen. En vecka efter islossningen klippte jag gräsmattan för första gången. Min slutsats är att våren alltså inte varade ens en vecka här i år. Islossning och snösmältning hör vintern till och gräsklippning sommaren. Enligt mig i alla fall. Särskilt som samtliga gräsklippningar hittills i år har kunnat genomföras i shorts och linne. Så längs som jag bor i norra delen av Sverige kommer jag nog aldrig vänja mig vid de här plötsliga övergångarna från vinter till sommar. 
Häggen slog ut till slut och spred sin väldoft utanför fönstret. Nu är gnället över lera och slask glömt, nu inser jag igen att jag bor på den vackraste platsen på jorden. Nu har visserligen häggen blommat över, men snart slår syrenerna ut. De av mina perenner som har överlevt vintern har vuxit explosionsartat och det blommar för fullt i rabatterna. Har satt potatis och krassefrön samt köpt lite sommarblommor till krukor och kyrkogård.
Den här veckan skulle jag ha varit på återbesök i Sorsele 2 dagar. På grund av coronan så blev det inställt och till min stora fasa skulle det bli gruppmöten i digital form istället. Med god hjälp av min vän som är lika teknisk som jag lyckades vi få till det så samtalen skulle kunna genomföras med surfplatta på köksbordet. Ingen som inte känner mig kan ana vilken bedrift det är! Försökte testa med att kontakta min goda vän söderut med bildsamtal, men hur jag än vände och vred på plattan så var jag på snedden på hennes bild. Nu hände det inte vid kontakten med Sorsele utan allt fungerade utmärkt. Förutom att jag blev ännu mer slut av den typen av träff än vid ordinarie mötesformer. Dessutom är jag inte i den form än efter höftoperationen som jag önskat och vikten har inte gått ner något mer. Skyller inte på någon annan än mig själv. Fick ändå bra stöttning och uppmuntran att fortsätta med rehabträningen och försöka se det jag gör bra, inte det jag inte klarat. Planering med nya tag för konditionsträning i höst, när resterande krånglande leder kanske blivit bättre. Mitt långtidssockervärde var i alla fall jättebra, så något har jag nog gjort rätt.
Det här är min nya "husgud". Försöker göra gympan varje morgon. Så bra att den är anpassad även för svårrörliga äldre damer som stönar och stånkar för varje rörelse. Men med hjälp av Sofia och träningsprogramet för höft, knän och axel ska det väl bli ordning på kroppen någongång. Hoppas jag.För övrigt har jag försökt skriva dikter för första gången på nästan ett år. Det visade sig att min hjärna inte var beredd på den utmaningen. Kanske är det så att jag måste lägga skrivarambitionerna på hyllan? Åldrande har jag lika svårt att acceptera som vädret i början på maj.
Nu är det midsommar och vi tjuvstartade redan igår med jordgubbar grädde och glass. Ingår absolut inte i någon plan för viktnedgång och beteendeförändring, men definitivt i mina midsommartraditioner. Idag har vi varit och ätit midsommarmiddag med grillat hos en god vän. Sittande utomhus med ordentligt avstånd emellan oss som sig bör i dessa tider. Gott var det, och fröken Järntass fick grädde upphällt på ett kaffefat av värden. Mycket smaskigt, tyckte hon, själv fnös jag rejält åt dem. Får hon ont i magen vet jag vem jag ska skylla på.😃 Nu brukar hon inte ha några problem med magen och hon ser fortfarande så nöjd och belåten ut, trots att öronen är fulla i grädde och trots att hon har långkopplet på så hon inte ska skrämma vettet ur förbipasserande cyklister eller bli överkörd på vägen.
Solen värmer ännu ute och det blir aldrig mörkt på natten. Kan man ha det bättre än så här. Lite mindre mygg skulle vara önskvärt, men man kan inte få allt här i världen. Glad midsommar alla läsare! 
