Inställd jul?
Jag har för första gången på många år satt fram min mammas julkrubba. Jag har inte hittat någon bra plats åt den tidigare, själv har jag min egen älskade julkrubba som jag visade förra gången jag skrev här. Den sätts upp varje år. så den här har legat nerpackad sedan den flyttade hit när pappa flyttade till äldreboendet. Men i dessa förändringens tider så har den spelande kyrkan flyttat ner från övervåningen, eftesom vi flyttat ner sovandet till nedervåningen och inga barn väntades hit den här julen, så är det inte julpyntat där uppe. Vips så fanns det plötsligt i matrummet en plats som lämpade sig för ytterligare en julkkrubba!
Passade på att sätta upp några fler tomtar när jag i alla fall var i gång. Vi brukar ju inte vara hemma över julen så jag brukar inte alltid tomta fram alla. Även de år det inte varit "min jul" med barnens familjer har vi alltid åkt söderöver minst en vecka före eller efter jul. Nu blir vi helt oplanerat kvar hemma så då tyckte jag att en påtomtning var nödvändig.
Passade på att sätta upp några fler tomtar när jag i alla fall var i gång. Vi brukar ju inte vara hemma över julen så jag brukar inte alltid tomta fram alla. Även de år det inte varit "min jul" med barnens familjer har vi alltid åkt söderöver minst en vecka före eller efter jul. Nu blir vi helt oplanerat kvar hemma så då tyckte jag att en påtomtning var nödvändig.
Det finns fler tomtar upsatta där jag tyckte de skulle vara den här julen. OBS, att jag inte haft fasta orubbliga platser för tomtarna sedan jag flyttade hit. Denna sorts flexibilitet är väldigt ovanlig för mig. Jag hoppas att tomarna är mer flexibla än jag och är tacksamma för att bli uppackade ur lådorna oavsett var jag placerar dem. Att jag inte alltid kommer ihåg var de stått förra året kan ju vara en del av förklaringen till min ovanliga förändringsbenägenhet avseende julpynt. Sämre minne med ökad ålder? Vill jag inte tänka mig!
Vi har även införskaffat en ny gran. Den snurrar och ändrar färg. En originell gran, men den barrar i alla fall inte. Någon plats för en äkta gran har jag inte hittat inomhus, vilket jag kanske ska vara tacksam över. Tror ingen av oss har tålamodet att trassla ut ljusslingan som är nerstuvad i en låda sedan många år.
Vädret har betett sig märkligt denna vinter. Isen lägger sig, sen tinar den och sen lägger den sig igen. Ett tidigare okänt fenomen här i norr. Eller i alla fall ovanligt. I Arjeplog har en massa älgar gått genom isen och druknat. Sklle inte våga mig ut på isen här, även om hela sjön nu är täckt av snö. Lika gråtrist som den här bilden har det känts i mitt hjärta när vi till slut accepterade det faktum att pendemin förhindrar en resa till familjen i jul. Mest tänker jag på att min pappa kanske inte ens lever nästa jul. I hans klara stunder är han medveten om att det är resriktionerna som stoppar oss och tycker det är bra att vi håller oss hemma. Däremellan är han upprörd för vi aldrig kommer någongång. Själva resan hade vi kunnat göra coronasäkert, men med en stor familj och min öskan att träffa även de andra viktiga personerna i mitt liv som finns i söder så är det inte möjligt att genomföra ett coronasäkert julfirande. Den av döttrarna vi brukar bo hos är ju minst 8 personer bara i den familjen. Jag är så glad att mitt barnbarnsbarn kom till oss på höstlovet så vi fick träffas, nu missar jag hans första jul. Mina barn har lovat (hotat?) att jag ska få träffa dem och barnbarnen digitalt i jul. Med tanke på min oerhörda brist på tekniskt kunnande känns det som en stor utmaning! Sakna dem kommer jag att göra oavsett....
Jag är ändå tacksam för att vi bor i en av de minst coronadrabbade kommunerna i Sverige. På mina barns hemorter är det stor spridning och många sjukdomsfall. I samtliga dottersfamiljer är det någon som är förkyld nu, hittills har de varit negativa vid provtagningar, jag hoppas att det fortsätter så. Det är så svårt att föreställa sig den smittspridning som finns runt dem hela tiden, de är ju mitt i livet med allt från småbarn till tonåringar i familjerna och arbeten som måste skötas, en del visserligen hemifrån. Här ute på landet sitter jag i min egen bubbla och riskerna att smittas är så gott som obefintliga.
Jag har även blivit djupt berörd av att höra/läsa beskrivningar av sjukdomen och andra jobbiga händelser från några av mina bekanta via fb, De berättelserna, samt andra sorgliga dödsfall och sjukdomsfall bland släkt, vänner och bekanta har påverkat mig och mina tankar om min egen dödlighet otroligt mycket den sista tiden. Det finns så mycket att vara tacksam över i livet, trots allt. Nu ska jag försöka glädjas åt att julen och vi ska minnas orsaken till firandet. Vi firar att Jesus kom till jorden bl.a. för att hjälpa oss genom svåra tider. Till hans hjälp har jag ju även fått världens sötaste lilla hund och hon och sambon ska bli kliade extra mycket den här julen Det här årets underbara luciafirandet från Jukkasjärvi har hjälpt till att ge mig en känsla av julefrid och ro trots min besvikelse över missad julresa och ilska över en pandemi som jag inte kan påverka.
Nu avslutar jag dagens följetong med att önska alla en god och fridfull och frisk jul, med hjälp av min mormors gamla tomte som i år funnit sig en plats bredvid den nya färgsprakande granen. Gammalt och nytt följs åt och vävs samman och kommer så att göra nu och i all framtid.
