Om att få bada i ett hav och att få bli bortskämd
Vatten har alltid varit ett viktigt element för mig. Endera att få ligga i det eller att färdas på det. I små båtar dvs, i större kryssningsfartyg har jag den dåliga vanan att drabbas av sjösjuka så snart det guppar det minsta. Men att guppa flytande, med eller utan mindre båt, då trivs jag "som fisken i vattnet". Att sitta på klippor och titta ut över ett hav är som en försmak av paradiset i mina ögon.
Den här märkliga sommaren har ju hindrat mig från att ligga i "min" sjö så ofta som brukligt. Fakta är att jag inte ens doppat mig sedan mitt första försök som resulterade i ett ryggskott, eller diskbråck, eller vad det nu är för elände som drabbat min rygg. Men bada i havet en gång, det skulle jag väl ändå kunna genomföra när nu plötsligt sommaren kom i augusti.
Så jag beslutade att vi skulle åka till min svåger och svägerska som har stuga vid havet förra helgen när vädret var vacket och sambon ordnat att skadorna på min bil efter närkontakten med armeringsjärnen skulle visas upp och fotograferas enligt försäkringsbolagets krav. Min tanke om att måla i reporna själv sågades totalt av sambon så han ordnade anmälan och lovade att betala min självrisk för "han ville inte ha en repig bil på gården", och hur trodde jag att bilen skulle se ut om jag gav mig in i billackerningsbranchen. Mitt förstånd säger att jag förmodligen är en lika dålig billackerare som rörmokare, men jag brukar ju gärna vilja försöka med "kansjälv-varianten" först ändå.
Firman som skulle fota bilen låg efter vägen till havet, därav min bad-planering. Att resa i en bil utan AC med många vägarbeten och omdirigeringar visade sig vara en pärs. Den enda som inte klagade var hunden som låg på en kylmatta i hundburen och var sur för vi åkt hemifrån.
Väl framme var fröken Järntass nöjd med resmålet då hon hittade en av sina klia-slavar där och tillbringade en stor del av helgen med att sätta sig bredvid svågern, lägga huvudet på sned, titta med stjärnögon på honom och, ifall han inte förstod ordern på en gång, förstärka kravet på att bli kliad med ett uppfordrande VAFF! Även hunden har alltså blivit rejält bortskämd under helgen, men trots att hon hjälpte till vid grillningen av stora köttbitar, genom att sitta och se söt ut, så fick hon bara en liten smakbit. Hon förlät svågern ändå för att han utfodrade människorna istället, så länge som han bara kliade henne och ingen annan. Mer tveksamt om matten blivit förlåten av värdparet för att hon envisades med att vilja ha biffarna genomstekta. Att anpassa maten efter oss krångliga besökare är bara det en bedrift.
-JAG äter det mesta, säger fröken Järntass besviket, utom hundmat, det är en princip att vägra hundmat när man inte är hemma. Vi gick även långa promenader på grusvägarna i stugområdet. Så skönt att slippa gå efter en stor väg tyckte både hunden och jag. Vi, jag och hunden, får sova i en egen stuga på gården eftersom vissa av oss ska springa ut och in halva natten. Att husse ligger inne i stugan och inte med oss ogillas av en liten hund som därför måste kolla om vi inte kan hämta honom stup i kvarten. Förutom de vanliga pinkvändorna på natten. Men emellanåt hade vi det skönt i vår gäststuga.
Själv kände jag mig rejält bortskämd och ompysslad. Jag har turen att ha fått en svägerska som jag tycker så mycket om och som jag litar på att hon säger vad hon tycker utan omskrivningar. Dessutom gjorde hon sig omaket att följa med en förvirrad lantbo till stora staden för shopping samt bjöd på kinamat till lunch under lördagsförmiddagens utflykt. Hittade te med röksmak och kaffe med kardemummasmak att köpa med mig hem. Fick även en klänning och hemodlad gurka av henne med mig hem. Svågern plockade skogshallon som jag också fick ta med mig. Han lyckades faktiskt få ledigt från klia-plikterna emellanåt. Att jag även hunnit med och ligga i en solstol och njuta och bli servad med mat, kaffe och disk är också något som jag så tacksam för.
Jag lyckades även ta mig till badstranden och genomföra mitt havsbad. Visserligen blev det bara ett dopp, men det var tillräckligt för att göra mig nöjd. Badtemperaturen var nog något högre än i hemmasjön, men knappast några 20gr. Så nu kan jag känna mig lite nöjd med mig själv på badfronten även denna sommar, men nästa år ska jag absolut kunna både bada och duscha i sjön. Hoppas jag i alla fall. Planerar även havsbad nästa sommar om det passar in i semestrar mm. Tills vidare får jag nöja mig med att se på bilder från havet och titta ut över min sjö hemmavid.
På vägen hem stannade vi vid en fors och tittade på mer vackert strömmande vatten. Ingen av oss vågade sig dock ut på hängbron över forsen, hunden tog skydd i husses famn och mitt diskbråck visade sig ha åsikter om att flänga runt utan rollator på IKEA och andra affärer, samt om ovanligt långa hundpromenader, trots att Tryggve fått följa med på dessa. Mina ben var därför inte i skick till några broäventyr den dagen, de påstod sig inte kunna bära upp tyngden av en äldre, något rundnätt, dam. Mäktig var forsen även från utkiskplatsen. En lyckad semesterhelg blev det trots allt.
