Omstart
Tänker att jag ska försöka göra en omstart med bloggen. Det händer mycket och då orkar jag inte skriva, har fullt sjå att hinna med livet. Även om jag inte gör eller orkar mycket, så tar det på krafterna att tänka, och att irritera sig på att jag inte orkar nåt, att jag sen inte orkar nåt i alla fall. Om jag siktar på att bara skriva lite grann och lite oftare så kanske det kan bli en plats där jag kan sätta ord på tillvaron. Hoppas jag i alla fall. Det har varit mycket som jag tänkt skriva om, men inte gjort. Nu lämnar jag det oskrivet så får vi se om jag kommer att skriva något om det längre fram. Nu var det ämnet nystart i blogg och i livet som jag ska försöka hålla mig till.
Efter mycket tankemöda och ångest har jag till slut skickat in ansökan om hel sjukersättning till Försäkringskassan. Något som jag länge inte velat inse att jag borde göra, men det är svårt att inse att jag gjort mitt i arbetslivet. Särskilt som jag har ett jobb med arbetsuppgifter och arbetskamrater som jag trivs med. Men med både fysisk och psykisk utmattning så finns inte någon kraft kvar att göra ett bra jobb när till och med matlagning, som jag tycker är så roligt, gör mig helt slut till både kropp och själ.
Min läkare på psykiatrin tog till slut saken i egna händer och skickade in underlaget för sjukersättning till Försäkringskassan. Vilket gjorde att FK frågade mig varför det kommit in ett läkarutlåtande som de inte begärt och det inte fanns någon ansökan kopplad till. Så nu har jag fyllt i ansökan och det känns bra (men ändå skamfullt) att ha fattat beslutet. Vad sen FK fattar för beslut ligger utanför min kontroll, men jag kan inte se någon anledning till ett avslag. Enligt läkaren är "samtliga övriga behandlingsmöjligheter (förutom medicin och samtalsstöd) uttömda, man kommer inte längre; då ålder och grundsjukdomar har gjort att patientens funktionsnivå har minskat avsevärt".Inte det roligaste att läsa, men jag behövde nog se det svart på vitt för att försöka förstå att jag inte "bara är lat" och inte vill jobba. För det vill jag ju egentligen.
Min läkare på psykiatrin tog till slut saken i egna händer och skickade in underlaget för sjukersättning till Försäkringskassan. Vilket gjorde att FK frågade mig varför det kommit in ett läkarutlåtande som de inte begärt och det inte fanns någon ansökan kopplad till. Så nu har jag fyllt i ansökan och det känns bra (men ändå skamfullt) att ha fattat beslutet. Vad sen FK fattar för beslut ligger utanför min kontroll, men jag kan inte se någon anledning till ett avslag. Enligt läkaren är "samtliga övriga behandlingsmöjligheter (förutom medicin och samtalsstöd) uttömda, man kommer inte längre; då ålder och grundsjukdomar har gjort att patientens funktionsnivå har minskat avsevärt".Inte det roligaste att läsa, men jag behövde nog se det svart på vitt för att försöka förstå att jag inte "bara är lat" och inte vill jobba. För det vill jag ju egentligen.
Här i mitt paradis ska jag nu försöka försöka få till fungerande rutiner i mitt vardagsliv och en av mina målsättningar är att jag ska försöka träffa andra människor, i alla fall ibland. Jag är fullt medveten om att jag är så osocial att jag helst aldrig skulle lämna mitt hem. Men det ska jag försöka göra även om det känns svårt och motigt. Kanske kan jag hitta lite ork till det när allt är klart med alla papper hit och dit. Osäkerhet om framtiden tar också mycket kraft och ork från kontrollfreaket här. Men läkare för mina fysiska krämpor sa att jag ju hade ca 30 år kvar av livet och de skulle vi försöka få så bra som möjligt, även om jag inte kan jobba längre. Nu har jag svårt att tro att jag kommer att bli SÅ gammal, men att försöka få kroppen i bättre ordning får väl också bli en projekt i omstarten av livet. 
Här sitter ett av mitt livs stora glädjeämnen. "Fröken Järntass" och jag har gått lydnadskurs med blandat resultat men vi jobbar träget vidare på träning av både matte och hund. Även om vi båda verkar vara lite tjurskalliga (bara lite...) så lär vi oss lite i taget. Och glömmer bort det emellanåt, men det är bara som det ska vara. Snart kommer mina barn och barnbarn hit och sätter fart på tillvaron. Sambon och jag har även lite renoveringsprojekt som är utförda och under planering, så inte blir jag sysslolös i första taget. Nu har jag skrivit en lång "novell" igen, men nu slutar jag. Om ni som läser, och jag som skrivet, orkar fortsätta så ska jag försöka skriva mer, mindre och oftare! 😊
