Om tänder och väder
Det är långt till vår. Särskilt här i norr där det inte finns någon sådan, enligt mig. Men jag lägger ut en bild på ett riktigt vårtecken från min rumpkullevärld. Jag vet att det är långt kvar tills de här vårtecknen syns även där, men jag blr gladare av att se de här solarna även på bild.
Vädret lämnar mycket att önska här för tillfället. Efter en period med endera -30 gr eller ymnigt snöfall är det idag töväder och stormvindar. Jag tycker abolut inte om sådant väder, har man dessutom fibromyalgi så blir även den värre, inte bara mitt humör. Min älskade hund visade sig ogilla snöräs från tak och stormvindar så hon har skällt högt en stor del av dagen. Samt tvingat ut mig att titta ett flertal gånger ifall oljudet berodde på något som jag borde åtgärda- Att det var mitt ansvar visade hon mycket tydligt, hon var inte nöjd med mina försök att förklara att jag inte kunde påverka vädret. Det borde åligga en matte, sa hon. Sen sprang hon efter fåglarna. Jag vägrade att promenera i halkan, här är färdigbrytet för den här vintern, armen är fortfarande inte helt i ordning igen efter brottet.
För ca ett år sedan fick jag lov att dra ut en tand. Denna har sedan fortsatt att krångla till och från, mest beroende på att det ligger en visdomstand på tvären inunder högra nedertänderna. Det gjorde det tidigare även på vänster sida. Varför mina visdomständer nere inte finns där de ska är det ingen som kan svara på. Uppe har de skött sig normalt och är borta sedan många år. Den vänstra fick jag operera bort, också det för många år sedan, då den fick för sig att försöka komma upp under de vanliga tänderna. Denna som är kvar skulle få sitta kvar, förmodligen så skulle den hålla sig lugn resten av mitt liv. Det gjorde den inte. När den vanliga tanden försvann så vaknade den plötsligt till liv. Vilket den inte borde gjort.
Redan i somras blev det infekterat kring visdomstanden och jag fick äta en antibiotikakur. Sen blev det rätt så lugnt, men har kännts "konstigt". För 2 veckor sedan var jag på den årliga kontrollen hos tandhygienisten. Den innefattar röntgenbilder. Det blev tydligen för mycket för visdomstanden, vet inte om den fick storhetsvansinne av att bli fotad. Från där den vanliga tanden tidigare satt började det rinna en vätska med ytterst obehaglig smak och jag började se ut som jag hade påssjuka. Idag fick jag komma till en av de stafetttandläkare som ibland hedrar denna kommun med sin härvaro.
Det är lika stor brist på tandläkare som vanliga läkare här i "obygden". Och med ca 8 mil till de närmaste orterna så vill man gärna gå på hemmaplan. Nej, det finns ingen privattandläkare här. Valfrihet inom sjukvården är inte en realitet, bara något som man läser i tidningar om. Nu är jag ju inte för privatisering av vården så det gör mig inget. Men att det skulle finnas läkare och tandläkare, och helst sådana som stannade kvar mer än någon vecka, det är något som jag verkligen önskar skulle finnas.
I alla fall så är nu en hel massa var utspolad ur spåret av den obefintliga tanden och en remiss skickat till Umeå för bortoperation av visdomstanden som är orsaken till Infektionen. Tillbaka igen nästa vecka för mer spolning och sköljning med bakteriedödande (också det illasmakande) munsjölj. Tandläkaren hade svårt att tro att det faktum att jag har lock för örat hörde ihop med tandhistorinen. Det tror däremot jag, för jag provade själv att spola örat i veckan och det hjälpte inte. Vi får väl se när svullanden går ner.
Att jag får åka till Umeå för tandoperation kan jag acceptera. På en tankd-kirurgis klinik bör de veta vad de gör. Hoppas jag. Däremot har jag svårare för att acceptera att jag måste operera mig i munnen. Minns att mn tandläkare i Avesta stoppade i mig lugnande så jag var halvhög inför operationen av den förra. Jag avskyr verkligen tandläkarbesök. Sådana har jag fått gjort alltför ofta i mitt liv då mina tänder inte har för vana att hålla sig hålfria. Det är inte att det gör ont som jag tycker är jobbigt, det är bara det att jag får panik av att ha saker i munnen, det känns som jag inte får luft och kan få för mig att försöka rycka ut de saker som plågoandarna vill använda för att laga hål. Dessutom glömmer jag att jag kan försöka andas genom näsan och försöker därför hålla andan......
Hoppas de söver eller drogar ner mig i Umeå. Efter alla år har jag faktiskt lärt mig att koncentrera mig på min andning under "vanliga" tandplågerier, så det var många år sedan jag fick ett riktigt panikångestanfall i tandläkarstolen. Men jag törs inte lova att jag klarar en operation i munnen utan att försöka kasta saker på personalen utan rejält med lugnande!
Nu ska jag fortsätta att se på Efterlyst. Det var nyss ett repotage där om det nya mordet i Avesta. Inte för att jag känner de inblandade, men det är otäckt när man väl vet var det har hänt. När det är barn inblandade känns det också värre, tur att flickan hittats välbehållen. Fast det var inte det jag skulle prata om. Återkommer om resutlatet av tandoperationen, när den nu blir av. Och avlutar med en till bild på vårblommor och hoppas att inte allt för mycket snö tinar bort innan barnbarnen dyker upp under sportloven.
