Hundhotell ur gästperspektiv
Zorro har checkat in på Näsets hundhotell igen. Hans matte och husse har farit på semester till Mallorca och då anlitar de oss som hundvakt, vilket vi gärna är. Men nu hade Zorro lite åsikter om det här hotellet och dess service som han gärna vill delge er.
Limousinservicen är under all kritik, säger Zorro. Jag fick färdas 9 mil i en hundbur! I skuffen på en caddy! Det lät illa, ruskade och var obekvämt, och ingenting såg jag ut heller, allt var mörkt. Ingen stannade och släppte ut mig fast jag flera gänger vältaligt upplyste om att det här var ett ovärdigt sätt för en hund att färdas. I min husses bil behöver jag inte åka i en bur. Till råga på allt så förde husse mig till Lycksele redan i fredags, och hotellbilen dök inte upp förrän på söndagen. Nu hade jag det väl bra även där, men man kan önska sig bättre service av ett ansett hundhotell.
Vi kom i alla fall fram till rätt plats som tur var, så då blev jag glad igen. Efter att hotellföreståndaren kliat mig länge och väl så var hon förlåten för den undermånliga transporten. Särskilt som jag även fick ligga ute på gården och njuta. Sen gick vi en promenad och jag fick kvällsmat. Hundkulor. Mathållningen är inte den bästa heller här. Små portioner. Matmängden är ordinerad av din husse och matte, sa kokerskan. Det behöver väl inte hotellpersonal ta hänsyn till, tycker jag. Men det finns ett tuggben som jag kan trösta mig med när middagen tog slut för fort. Hotellägarna åt smörgåstårta. Borde inte även gästerna serveras sådan kvällsmat?
Nu har vi nyss varit ut för kvällsbehoven. Jag fick inte jaga en hare. Vad den nu hade på gården att göra. Hotellföreståndaren sa många svärord om hur stark jag var och hur dåligt det var för hennes axlar att blåhålla mig. Hon hade väl kunnat släppt kopplet då. Hon muttrade även något om att gamla gubbar och kärringar skulle ta det lugnt och inte jaga harar. Såg inte till hennes man någonstans, vem var det då hon kallade för gammal gubbe? Inte en stilig hund i sina bästa år, hoppas jag. Fast jag måste erkänna att även jag blev lite flåsig av att försöka dra en tjurskallig kärring.
Haren flydde till skogs och vi har gått in nu för att ha valvaka. Jag har inga åsikter om valet, bara det parti som vinner sätter hundars väl först av allt. Det gör de jag håller på, sa föreståndarinnan. Då så, säger jag och lägger mig i soffan och vilar. Hon får vara upprörd över politiken på egen hand. Skickar en hälsning till matte och husse att jag har det bra här, trots allt.
Jag själv är mycket orolig över valresultatet och framtiden, men jag ska klia hotellgästen bakom öronen för att lugna ner mig, och hoppas att Sveriges befolkning har vett att rösta rätt. Eller åtminstone inte alltför illa.
