Nu ser ju oftast inte verkligheten ut som jag önskar. Och de flesta människor tar inte i snitt 3 år på sig att fatta ett beslut. Kom att tänka på skillnaden i impulsivitet idag när en arbetskamrat helt plötsligt (i mina ögon alltså) tänkte byta boende. Lite av den sortens genomtänkta impulsivitet skulle behöva smitta av sig på mig. Särskilt som jag har en sambo som gärna kommer med spontana förslag. Vi skulle nog båda må bättre om jag inte alltid "slog bakut" när jag inte hunnit förbereda mig mentalt.

Min "nästansyster" Å, som funnits vid min sida ända sedan skoltiden, vet att hon alltid ska ge mig tid att tänka igenom någon föreslagen aktivitet. -"Du får inte svara nu, utan jag ringer i morgon så får du tala om då om du vill följa med eller inte", har hon lärt sig och även andra vänner att de ska säga om de vill ha mig med på något. Om jag skulle svara på en gång så blir svaret alltid nej, men med lite tid att sortera ut tankarna i huvudet så finns en chans att jag svarar ja. Och om jag säger nej, även efter att hon bemött mina eventuella invändningar eller orosmoment, så har jag iaf haft rätta förutsättningar för mitt val.

Mina vuxna barn vet också om hur jag fungerar, de har ju vuxit upp med mig och de kan skratta åt mig, på ett snällt sätt, och hjälper mig ofta att inte låsa mig fast i gamla tankemönster. De vet att ett "nej, det går väl inte" från mig inte betyder "nej för all framtid", utan är en öppning för att eventuellt bli övertalad att ändra mig. Med bra argumentation är det faktiskt möjligt! 😏

Men varför man ska möblera om, eller flytta på saker, har jag väldigt svårt att förstå. Jag kan visst flytta på någon inredningsdetalj, men då är det för att den inte funnit sin rätta plats än. När den väl är hittad så krävs det mycket argumentation för att jag ska tro att den skulle trivas bättre på ett annat ställe. Och för att jag ska kunna se att den passar in på den nya platsen.

Jag har nog alltid haft en önskan om att "få veta hur det ska bli" eller "hur det gick". Min tanke har varit att man kommer till ett tillstånd i livet där man har det som man önskar, och sedan fortsätter det så utan större förändringar mer än årstiders växlingar och barn som växer upp. "När jag blir stor så ska jag träffa en man som älskar mig, sen flyttar vi in i vårt drömslott och lever lyckliga i alla våra dagar". Så drömde jag som barn. Nu blev ju inte livet som jag trodde då, men i det stora hela blev det rätt bra ändå. Fast längst inne är nog det samma dröm jag har än idag, trots allt. Att livet ska falla på plats och att det innehåller minimalt med förändringar! Om förändringar tycker jag alltså inte, de kräver alltför mycket av min energi.

Nu har jag "svamlat" nog för ikväll. Sverige vann iallafall matchen idag, det är jag glad för!