Om älgar och soppor
Vi har tillbringat några dagar betydligt längre norrut än vanligt. I Parakka, där min sambo har stuga och släkt. Själv är han uppvuxen i den närliggande byn Saittarova. Detta är 2 platser som jag aldrig hört talas om, och ännu mindre tänkt mig att besöka, innan jag träffade honom. För att komma till Parakka mäste man köra ca 2 mil på grusväg genom skog och myrmarker, rakt ut i ingenstans, och så plötsligt dyker det plötsligt upp ett helt samhälle. Om man passerar genom detta samhälle så är det sedan lika långt på en annan grusväg om man ämnar sig åt ett annat håll. Mycket märkligt. På övriga sidor är det ett högt berg samt Kalix älv så åt de hållen kan man inte ta sig. Platsen är dock otroligt vacker, särskilt nu i höstskrud.
Förutom att stänga stugan inför vintern var orsaken till resan att delta i byns årliga älgfest. Det är ju älgjaktstider nu och att skjuta älgar en viss tid på året är en stor begivenhet för många. Dit hör varken jag eller min sambo. Att äta älgkött är inte heller något för mig, misstänker att det måste man lära sig från barnsben att tycka om. Min mage tycker inte om algkött den heller, den brukar bete sig mycket olämpligt om jag äter det för magen ovana köttet. Sambon är istället en stor fan av älgkött. och särskilt den älgköttsoppa som serveras på den nämnda älgfesten. Eftersom vi nu varit tillsammans ganska länge så har jag lärt mig att våra åsikter om mat, och hur den ska serveras, kan skilja sig åt rejält.
Köttsoppa, även hemkokt sådan, som jag är van att äta innehåller förutom kött även grönsaker. Lök, purjolök, morötter, palsternacka, kålrot och rotselleri brukar jag använda mig av. Potatis också, men inte till någon större mängd än övriga rotfrukter. Sen blandar man i köttet som buljongen är kokt av, efter att man tagit bort benen från köttet. Eller kanske tvärtom. 😉 Alltihop detta är skuret i mindre bitar. Klimp har jag själv aldrig haft till soppan förr, men minns att mormor brukade ha klimp till köttsoppa och att jag tyckte det var gott. Som jag minns det så var den gjord i en form bredvid och liknade äggstanning med smak av kardemumma.
Sambon höll på att få spader över min beskrivning av köttsoppa. Köttsoppa innehåller buljong, kött, potatis och klimp. Inget annat, då var det grönsakssoppa, och det äter han inte fick jag veta. Klimpen skulle vara i soppan och inte i någon form. efter lite googlande hittade jag ett recept på rätt sorts klimp och övertygade honom om att åtminstone morötter kunde få finnas i soppan. Samt att den gick att göra på nötkött. Min köttsoppa blev därefter godkänd att äta, men inte gick den upp mot den soppa som serverades på älgfester i Parakka, har jag fått höra.
Köttsoppa, även hemkokt sådan, som jag är van att äta innehåller förutom kött även grönsaker. Lök, purjolök, morötter, palsternacka, kålrot och rotselleri brukar jag använda mig av. Potatis också, men inte till någon större mängd än övriga rotfrukter. Sen blandar man i köttet som buljongen är kokt av, efter att man tagit bort benen från köttet. Eller kanske tvärtom. 😉 Alltihop detta är skuret i mindre bitar. Klimp har jag själv aldrig haft till soppan förr, men minns att mormor brukade ha klimp till köttsoppa och att jag tyckte det var gott. Som jag minns det så var den gjord i en form bredvid och liknade äggstanning med smak av kardemumma.
Sambon höll på att få spader över min beskrivning av köttsoppa. Köttsoppa innehåller buljong, kött, potatis och klimp. Inget annat, då var det grönsakssoppa, och det äter han inte fick jag veta. Klimpen skulle vara i soppan och inte i någon form. efter lite googlande hittade jag ett recept på rätt sorts klimp och övertygade honom om att åtminstone morötter kunde få finnas i soppan. Samt att den gick att göra på nötkött. Min köttsoppa blev därefter godkänd att äta, men inte gick den upp mot den soppa som serverades på älgfester i Parakka, har jag fått höra.
Så deltagandet på älgfesten är ett måste. Min kompromiss där är att äta buljong med morötter, potaits och lite klimp. På det sättet är soppan riktigt god, det måste jag erkänna, men visst saknar jag lite variaton på innehållet. Lycklig sambo hade istället en tallrik full med kött (inklusive ben) hel kokt potatis och mycket klimp. Inte så mycket buljong verkar vara nödvändigt, hans tallrik borde lika lätt kunna ätas med kniv och gaffel som med sked. Till soppan ska det också serveras hembakat mjukbröd med smör och ost, jättegott!, och mjölk. Jag drack måltidsdryck. Efteråt fick vi blåbärskaka med vanlijsås, även det var mumsigt värre.
Sambon är nöjd över att få sin efterlängtade soppa, och jag är nöjd över att se hur han trivs med att träffa alla sina bekanta och släktingar på en plats han tillbringat en stor del av sitt liv innan han träffat mig. Jag tycker även det är roligt att lyssna på när han och hans vänner sätter igång att prata på sitt modermål meänkieli, även om jag inte begriper ett ord. Vill jag delta i samtalet övergår de till svenska igen.
På vägen hem höll vi på att köra på en älg. Den kom upp alldeles för nära framför bilen så jag skrek, älgen älgen älgen. Sambon bromsade och älgen överlevde, likaså vi. Det tog några mil innan hjärtat börjat slå normalt igen.
Fröken järntass trivdes som fisken i vattnet i Parakka. Många besökare som kliade henne,spännande lukter och ingen trafik i närheten av stugan, så något koppeltvång var det inte tal om. Särskilt som matten inte kan gå långa sträckor med ett bångstyrigt ben som inte vill göra det matten vill. Fast hon var lycklig när vi kom hem igen också.
