Sommar, sol och färggranna kärringar

Nu har nästan hela sommaren gått och jag har som vanligt inte orkat/hunnit med att skriva här. Ska försöka en liten sammanfattning. Under sommartid är jag så gott som inte förflyttningsbar från mitt paradis på jorden. det är jag i och för sig inte annars heller, men sommaren är ändå speciell. Även om första delen av den var förpestad av allehanda flygfän som mygg, knott och schwiden (ursäkta stavningen) som för ovanlighetens skull infann sig samtidigt. Så fort solen tittade fram utökades de med de lika förhatliga brämsen (oklar stavning även här). Första invationen av barn och barnbarn anlände strax efter midsommar. Då var sjön inte badbar, fast de större av barnbarnen badade en gång ändå, och myggen och kylan var kvar. Jag hade varit förutseende och böjrat med allergitabletter innan sommaren så jag slapp se ut som drabbas av böldpest av myggbett.

Invasion nr 2 anlände lite senare då vädrets makter började mer likna sommar. Den var något större än nr 1, och den innefattade även barndomsvänner till mina barn. Jätteroligt att ha alla här, även fast jag inte orkar med allt liv så älskar jag att ha dem här och veta och höra att de har det bra. Under denna besökstid ingick 3 st 3-åringar, vilket hördes mycket väl. Även min kära hund är ju 3 år och visade sig vara på ungefär samma mognadsnivå som besökarna. Se mig, hör mig, här är jag, visade sig även vara hundens motto. Men hon var mycket nöjd med att det fanns så många som kliade henne, tom allergiska V, 6 år, som måste tvätta händerna efter varje klia-tillfälle. Denna bild på de minsta av mina barnbarn, småkusinerna I och M, kan ses som en sammanfattning av den kärlek och sommarkänsla som finns mellan oss alla . 

 

Sen var det ju det där med färggrann kärring. Jag ogillar på det bestämdaste att min kropp hittar på en massa otyg som gör att jag inte fungerar som jag vill. Jag låter som en hypokondrisk klagomaja, men jag mår bättre av att gnälla! Plötsligt en dag mellan invasionerna vaknade jag och var röd och svullen på insidan av låret. Muskelinflammation diagnostiserade jag mig själv och smorde in mig med voltaren. Dagen därpå var det svullet och rödare en längre bit neråt. Då letade jag på ett par gamla för små mamelucker och använde de som stödstrumpa på låret, efter att ha klippt upp dem så magen fick plats. På kvällen hade svullanden brett ut sig i mellanrummet mellan stödstrupan på underbenet som jag alltid använder och den provisoriska på låret. Dagen därpå satte jag ett knäskydd, också det hittat i gömmorna, och nu var hela benet inlindat. Och fortsatt rött. När det ännu en dag senare hade börjat ändra färg från rött till blått insåg även jag att ett telefonsamtal till vårdcentralen inte skulle skada.

Jag ringde och beskrev mina färgskiftningar och åtgärder, samt sa att jag visste att det inte var en propp för det var för utbrett. De ville se mig, sa de, i alla fall ville de se mitt lår. 2 sköterskor tittade, hämtade sedan en läkare som sa att sköterskorna hade rätt, det var en kärlinflammation som jag hade fått och nu skulle jag ta blodförtunnande sprutor i 6 veckor eftersom det var hela vägen mellan knäet och låret. Vänlig läkare ringde apoteket och kollade hur lång tid det skulle ta att få dit sprutorna och följde mig sedan till sjukstugans vårdavdelning där de fick dela med sig av sprutor som skulle räcka fram tills apoteket fick hem dem. Så var det bara att börja ta sprutor varje kväll. Det går inte så bra. Kanske för att de är just blodförtunnande så är min mage nu helt blå. Jag som aldrig brukar få blåmärken. Så här ser min mage, och en del av mina lår, ut nu. Beach 2019 är bara att glömma. 

Till slut blev det värmebölja och badbart vatten även här. Något att vara tacksam för då jag på äldre dar inte klarar den värme som jag tidigare alltid njutit av. En så gott som egen badstrand är himmelriket för äldre färggranna damer som njuter av att ligga och guppa i vattnet. På land låg jag i skuggan och flämtade och drack vatten, detsamma gjorde hunden. Hon gillar också att bada, men går inte i frivilligt när jag är med. Jag får bära ut henne tills hon inte bottnar längre, där sätter jag i henne och sen simmar hon i land och springer sen hem och väntar på mig på bron. Hon ser mycket nöjd ut även om hon påstår att hon inte vill bada. Hon protesterar inget vid utbärningen i sjön, så jag tolkar det som att hon tycker det är skönt. Nu är värmeböljan slut och vi kan andas och promenera  ute igen, vilket känns bra. Tyvärr är låret på nytt svullet och rosa, så jag har idag stuvat in det i mina provisoriska stödförband igen. Men någon gång blir det väl bättre antar jag. För att muntra upp mig och fortsätta på färgtemat har jag köpt en ny strandklänning i en härligt apelsinorange färg som gjör livet lite lättare för gamm-kärringen!.