Om ännu fler (eller färre) tänder

Jag har tidigare berättat om min "spännande" visdomstand som ligger och pytsar ut otrevlig vätska likt lavan från en vulkan under de övriga tänderna. Detta äger rum i min vänstra nederkäke och jag har fått tid för operation av den i Umeå i början på maj. Tills dess får jag gå och spola rent kratern 1 ggr/vecka. 
 
I samband med denna veckas besök på folktandvården skulle jag även laga ett hål som jag haft en tid. Ingnting som jag har känt av själv, men det har upptäckts vid mina återkommande besök på nämnda inrättning. Det borde väl vara lätt avklarat då jag inte haft ont, tänkte jag. Förmodligen hade även tandläkaren tänkt detsamma. Ända tills hon tittade närmare på den tanden som befann sig långt ifrån "vulkanen",  nämligen i höger överkäke.
 
Efter att ha känt och tittat i munnen och på röntgenbilder muttrade hon något om att det inte såg ut som det borde och hon ville ta fler bilder. Så skedde, och sen gick hon och hämtade ytterligare en tandläkare. Han tittade på både de gamla och nya röntgenbilderna, jag får väl vara tacksam över att han inte rotade i munnen han också, och sa sen att de där rötterna kan ju inte vara kvar. Tydlgtvis fanns det ytterligare en infektion under denna tand, dock ingen visdomstand, och att göra en rotfyllning var inte möjligt, det fanns för lite kvar av roten. Så tanden, med tillhörande, i viss mån trasiga, rötter skulle dras ut. Nu.
 
Om jag vetat om denna planering så hade jag stoppat i mig lugnande medel i mängd, tandutdragning är inget som jag vill genomgå, de tänder som dragit ur tidigare har endel haft rötter med en otrevlig vana att trassla ihop sig och inte vilja dras ur. Jag påpekade det för tandläkaren, samt upplyste om möjligheten att jag skulle få en panikattack och börja slåss, det har hänt när jag gjort gasstroskopi och även varit nära vid tandutdragning, därför att jag måste ha lugnande innan sådana plågotillfällen. Att jag inte var mentalt förberedd på att dra ut en tand gjorde inte saken bättre, oförutsedda händelser är ju en katastrof i sig för mig. 
 
Tandläkaren sa dock att rötterna skulle bort och jag skulle slappna av och viffta om jag tänkte få panik, vilket hon sa att jag inte skulle få för det skulle gå så bra så. Bedövningsspruta in, sen satte pinan igång. Efter 45 min, ett otal nya ställningar på tandläkaren för att få tag på mina trilskandes rötter, var hon fördig med mig. Tanden kom ut på första försöket, det tog betydligt längre tid att få ut de 3 rötterna som gick sönder i mindre bitar. Något panikanfall fick jag faktiskt inte, men har kramat armstöden på stolen så hårt att händerna var utan känsel. Hon envisades även med att hela tiden fråga mig om det gick bra. Hon skulle säkert ha fortsatt även om jag svarat nej. Vilket jag inte kunde med munnen full av verktyg. Istället härmade jag min hund och fnös till svar på varje fråga. 
 
Om jag fick outhärdligt ont efter så skulle jag höra av mig, likaså om jag skulle få feber. Dvs som redan gäller för den andra sidan i munnen. När jag kommer tillbaka för spolning nästa vecka skulle hon även komma in och titta på läkningen av denna. Känns som om jag snart är tandlös, och hur jag ser ut med svullnader på båda sidorna nu ska vi inte prata om. Ont gör det också. Blöder med. Det är fruktansvärt synd om mig! 😉
 
Efter denna klagovisa ska jag titta på Vetenskapens Värld och klia min kära hund. Det känns säkert bättre i morgon, det är fortfarande ljust ute och hunden har äntligen blivit helt rumsren. Det finns mycket att vara glad över även om jag blir utan tänder! 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

vsterbottenskullan.blogg.se

Börjar med att skriva om lite tankar och händelser som dyker upp i min hjärna och som jag vill dela med mig av. .

RSS 2.0