3 kg kärlek
Vi har blivit med hund igen! En nästan 3 kg tung och nästan 3 år gammal papillontik som heter Wikki. Hon har nu bott hos oss i snart en vecka och har redan lindat oss runt sin lilltass, eller hur man nu kan uttrycka det. Vem som från och med nu bestämmer i den här familjen har redan blivit helt klart, inte är det jag längre, denna lady har tagit kommandot helt och fullt.Jag hade hunnit glömt hur underbart det var att dela hem med en hund. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna lilla krabat. Att bli välkomnad hem med massor av kärlek och svansviftande och ha sällskap i tv-fåtöljen av en varm och go hund är fullständig lycka för både mig och husse. Hon är inte det minsta lik vår kära avlidna Primadonna Mimmi, vilket i mångt och mycket kan vara något att vara tacksam över, men hon verkar vara en utpräglad personlighet på sitt eget sätt.
Någon Primadonna nr 2 blir hon alltså inte. Däremot kan jag inte sluta nynna på Lill-Babs gamla sång, " En tuff brud i lyxförpackning" sedan hon flyttade in. En sång som verkar vara skriven direkt för Wikki. "Ett litet stycke dynamit maskerad till sockerbit" är vad som flyttat in hos oss. Så vi får se om hon kommer att heta "sockerbiten" eller "lyxbruden" i mina texter. Eller kanske "järntassen" eller "järnladyn" utifrån tidigare mattes övertygelse om att hon kommer att slyra vår familj med järn-tass.
Hon verkar acklimatisera sig väl här på Näset och kommer säkerligen snart att uppvisa samma tecken på egensinnighet som övriga som bosätter sig i denna avkrok av världen. Hon har full koll på var hennes människor befinner sig och berättar utförligt för oss hur vi ska anpassa vårt liv så det uppfyller hennes krav på uppmärksamhet och gosande.
Ett uttalat missnöje med brist på kökssoffa har redan lett till att det numera är en fåtölj placerad i matrummet, i lagom höjd för att hon själv ska kunna ta sig upp och ner, och vi har fått flytta in datorn i hörnet för att hon ska få ha sin utkiksplats. Efter någon dag lyckades hon bemästra trappan till övervåningen. I alla fall uppåt. Att matte sen måste gå upp och hämta henne och bära henne ner igen, är ju bara för att det är bra träning för mattes knän. Hon har även uttryckt önskemål om att få sängen, både den i sovrummet och den i gästrummet, sänkt till lämplig hopphöjd. Mattor ska placeras ut inom kort för att se om det kan underlätta egen-hoppning.
Några ord om hur hon kom in i våra liv kan vara på sin plats. Det har många gånger i mitt liv visat sig att de mest underliga omständigheter kan ge önskat resultat, helt oförväntat. Det kan jag skriva mer om hågon annan gång. Wikki kan sägas vara ett resultat av avregleringen av apoteken, då de numera inte enbart säljer medicin, det visar sig även att de förmedlar hundar nu för tiden. Jag besökte apoteket här i samhället förra veckan och en av personalen frågade mig om jag hunnit skaffa någon ny hund än. Vid mitt nekande svar så blev jag helt plötsligt erbjuden denna omplacering!
Det behövdes inte lång tid att tänka så insåg jag att jag skulle tacka ja. Det kändes plötsligt helt rätt, det var den här hunden jag väntat på hela tiden. Därför hade jag inte gjort några större ansträngningar att skaffa en ny hund tidigare. Jag är så tacksam för det förtroende en människa som jag inte känner så väldigt väl visat mig, trots att jag ju definitivit inte har någon större hundvana. Men kärlek och ansvar har jag gott om i alla fall och jag ska göra mitt bästa för att ge Wikki allt hon behöver för att trivas hos oss.
Så visst finns det en högre makt som hör bön, vare sig den är uttalad eller inte. Att Wikki skulle få sitt hem hos oss kan bara ses som ett himmelskt ingripande. Eller att det "var menat så" om man inte är troende. Det hoppas jag att både Wikki och hennes förra familj också tycker.
Och den lilla detaljen att hon har vissa problem med att komma ihåg var man ska göra sina behov, dvs inte på tvättstugegolvet, tar vi som en utmaning som nog kommer att övervinnas inom kort. Likaså att man bör öppna munnen när matte viftar med en tandborste. Denna matte är ju känd för sin envishet. 😍
